Textbesvär och magbesvär

Jag har tre texter jag jobbar med på praktiken, de handlar om båtbensfraktur (nästan klar), kompartmentsyndrom (långt ifrån klar) och lungkollaps (knappt påbörjad ens). För den som tror att det är enkelt att skriva om en text från läkarsvenska till enkel och lättförståelig tror fel. Det är skitsvårt! Och jag har inte särskilt svårt att förenkla saker i vanliga fall... Men det här ska inte bara vara enkelt och lättförståeligt, det ska dessutom vara anpassat efter Sjukvårdsrådgivningens textpolicy och passa in i mallen för övriga texter. Åuuu majj gaaad vad drygt det känns ibland. Jag hoppas att en av mina texter blir publicerad på hemsidan i alla fall, hade varit kul att kunna visa upp :)

För ett par år sedan när jag hade blodbrist trodde läkarna att det berodde på glutenintolerans. Dels på grund av symtomen, dels för att blodproverna visade det. Men för att säkerställa en diagnos måste man göra gastroskopi, och ingen av de två jag har gjort visade några förändringar på tarmslemhinnan. Alltså borde jag inte vara glutenintolerant tycker man. Ungefär i samband med den andra gastroskopin upptäckte man däremot att jag är laktosintolerant. Jag har märkt själv hur mycket bättre jag mår när jag undviker mjölkprodukter, men helt bra i magen kan jag inte påstå att jag blivit. Därför undrar jag om läkarna har missat något. Jag har svårt att tro att stress kan ge upphov till så mycket knas som det är med min mage. Laktosintolerans går ofta hand i hand med glutenintolerans. Men är man glutenintolerant (eller mjölkproteinallergisk som jag också funderat på) skadas ju tarmen, och min är inte skadad. Åtminstone var den inte det när jag kollade senast. Jag kan inte påstå att jag har någon större lust att göra om vare sig gastroskopi eller koloskopi, men i och med att jag beställt läkartid för att få reda på vad min mage egentligen bråkar för så antar jag att det lär bli remiss till mag-tarmspecialisten igen. Suck.

Innan jag vet säkert vad som fattas monstret i magen kanske det inte är så bra att experimentera med maten. Jag har bestämt mig för att gå ner i vikt en gång för alla, och hade tänkt köra "min egen" variant av GI. Men om jag är glutenintolerant är det inte så bra att sluta äta kolhydrater (som finns rikligt i spannmål) inför en undersökning, eftersom den blir missvisande. Men å andra sidan, om jag själv märker att jag blir bättre av att undvika gluten - vad ska jag med en diagnos till? Det är ju inte som att man måste äta saker med gluten för att överleva. Det kanske till och med är bra att sluta upp med gluten, oavsett vad läkarna tycker och tänker. Då blir jag av med mackor, kakor, snacks och annat onyttigt automatiskt. Då har jag en annan anledning att undvika skiten, och inte bara för att det är fettbildande. Men det underlättar onekligen motivationen till att undvika sådant om anledningen är att man blir sjuk av att äta det...