Lång natts färd mot säng och Voltaren-vila

Kände mig inte alls pigg igår, hela dagen var jag allmänt slö och apatisk. Men vid halv nio-tiden när jag fick ett samtal från Mari piggnade jag plötsligt till och bestämde mig för att åka bort till hennes nya lägenhet och festa lite med Mari och två av hennes kompisar. Sagt och gjort. Det första jag gjorde var inte att gå husesyn, vilket normala människor kanske hade gjort. Nej, det första jag gjorde var att fylla på mitt vinglas och dricka lite vin. Sen gick jag husesyn ;) Fin lägenhet har hon skaffat Mari!

Vi hade jättetrevligt och avverkade en massa intressanta samtalsämnen, bland annat män (såklart!), kvinnor (förstås!), vad som är okej beteende mellan kollegor (eller mer specifikt chef-anställd) och diverse andra icke närmare specifierade kategorier. Klockan var väl närmare ett när vi bestämde oss för att gå ut, och då vi var säkra på att åtminstone Patricia hade öppet till 5 åkte vi dit. En cider blev flera och någonstans i springandet mellan våningarna (däcken?) missade jag ett trappsteg och trampade snett. Det gjorde rätt ont, men alkoholpåverkad som jag var kändes det inte så viktigt just då. Haltade mig fram, lika glad som förut särskilt efter att jag hittade nästan 700 spänn på golvet :) I ett par timmar kändes foten okej, den pallade till och med ett par rejäla dansomgångar. Men sedan började jag halta mer och mer och när vi slutligen lämnade stället efter fyra någon gång (när fan har jag varit ute så sent senast? måste varit i Kalmar) hamnade jag på efterkälken med mina myrsteg.

Tanken på att irra runt i SL-trafiken för att ta reda på om dagtrafiken hade börjat gå eller inte och sedan gå hem den långa vägen från pendelstationen kändes inte så lockande. När Mari erbjöd sovplats tackade jag med andra ord ja. Väl hemma hos Mari slocknade hon som ett lyse medan jag försökte hitta en bekväm ställning för foten. Det gick inte så bra. När jag väl hade lyckats hitta ett läge som funkade somnade jag, bara för att vakna 20 minuter senare av att det kändes som att foten höll på att gå av. Gav upp sömnförsöken och bestämde mig för att gå till akuten med en gång, för det kändes värre än någon stukning jag haft tidigare (och såna har jag haft många) och jag kände att jag åtminstone ville ha ett par kryckor så att jag kan ta mig fram lite snabbare än i snigelfart.

Efter röntgen på akuten stod det klart att inget var brutet, men läkaren sa att det var en kraftig stukning och att jag bör räkna med att ha ont i ett par veckor. Så med en lindad fot, ett recept på Voltaren (som räcker i nästan 17 dagar) och med kryckor i högsta hugg kunde jag till slut bege mig hemåt, efter en lång natt och förmiddag utan sömn. Kom hem för en liten stund sedan och nu funderar jag på att droga mig lite och sova ett par timmar. Ja, det låter som en bra idé.

En liten fråga såhär på fredagkvällen

Hur kan man sakna något som man aldrig
ens var i närheten att få/ha?

Jobbet

Den utlovade jobbrapporten kommer här! Har nu avslutat min tredje vecka på nya jobbet och anledningen till att det dröjt så länge innan jag kommit med uppdateringar är enkel - jag har varit helt utmattad av alla nya intryck (plus att jag haft fullt upp även utanför jobbet, men nu ska jag inte prata träning eller nåt sånt så var inte oroliga, haha), för att inte tala om hur trött jag blir av att stiga upp kvart över fem på morgnarna för att hinna i tid till jobbet. Jag är ingen morgonmänniska och jag har nu efter tre veckor konstaterat att det inte går att vänja sig och bli det heller. Så idag bad jag om att få gå på ett schema där jag börjar en timme senare (visserligen slutar jag en timme senare också, men det är det värt) istället, och det gick bra. Så från och med måndag får jag sova en timme extra :)

Hur går det på jobbet annars då? Nu har jag börjat komma in i det, även om det är mycket rutiner jag inte har fattat riktigt än. Sedan har jag inte direkt fått någon intro heller, så jag har egentligen ingen koll på någonting på min arbetsplats mer än de allra nödvändigaste arbetsuppgifterna. Men - och det här är ett stort och ett väldigt bra men - redan andra veckan började det hända grejer som bidrar till min personliga utveckling på jobbet. Först bestämdes det att jag ska bli handledare för nya praktikanter, så jag ska få gå en kurs för praktikanthandledare i höst. Vi kommer inte att ha några praktikanter på ett bra tag så jag kommer hinna sätta mig in i mitt eget arbete innan det är dags för något sådant, vilket ju är bra.

Nu har det dessutom blivit klart att jag ska ta över webbansvaret på min avdelning när hon som har hand om det idag slutar om ett par månader. Så i sommar kommer jag att få lära mig en massa nytt, plus att de håller på och strukturerar om just när det gäller webbdelarna, vilket betyder att jag kommer att kunna vara med och påverka en del. Det känns jättekul faktiskt, särskilt som det innebär att jag kommer att få nytta av mina gamla mediekunskaper :)

När jag fick tjänsten hade jag känslan av att det fanns utvecklingsmöjligheter, men inte trodde jag att det skulle gå så fort! Nu tänker jag i alla fall inte ta på mig så mycket mer grejer förrän jag känner att vet vad jag sysslar med på riktigt :) Det känns hursomhelst bra att ha fått ett fast jobb direkt efter utbildningen och att det rullar på karriärmässigt redan nu, jag hoppas för allt i världen att det fortsätter gå bra. Det är jag fanimej värd och jag tänker se till att det blir så!

Dagens kärlek...

... går till Spotify och brun-utan-sol-lotion! Jag förstår inte hur man klarade sig utan Spotify! Och jag fattar verkligen inte att jag inte börjat använda brun-utan-sol tidigare, det är så skönt att slippa alvedonvita ben ;) Nu kan mina ben matcha resten av kroppen (eller iaf armarna och ansiktet) för en gångs skull :D

Är det bara jag...

... som undrar varför spara-ikonen i Word fortfarande ser ut som en diskett?

Såna här dagar älskar jag Stockholm

Välkommen till träningsdagboken

Jag spinnade idag igen och den här gången var jag förberedd på att det skulle vara jobbigt (helt ärligt var jag inte jättepepp inför att spinna igen), men det gick ju hur jävla bra som helst. Jag gillar att känna pulsen slå och att vara andfådd. Skumt. Jag orkade till och med stå flera gånger idag, närmare hälften av gångerna. Hade säkert kunna pressa mig så att jag stod varje gång, men det känns onödigt att ta ut sig redan från början. Jag är sjukt impad av mig själv att jag faktiskt var bättre den här gången och till och med kände att jag hade krafter kvar, trots att jag jobbade mer den här gången.

På onsdag ska jag gympa. Det är fan nästan så att jag känner för att boka in mig på ett tredje pass, man kanske skulle prova på något annat. Hmm. Jag har på känn att den här bloggen kommer att utvecklas till en träningsdagbok. I alla fall om jag ska fortsätta skriva om träningen hela tiden... Ser man på de senaste inläggen ligger den i riskzonen, bloggen alltså. Men det ger jag blanka faan i just nu, för om jag hade vetat att jag skulle få en sån kick av att träna hade jag börjat för länge sen! Alltså, seriöst. Jag kan se mig själv som en träningsfjolla. Och det är stort för att komma från mig. Det är så sjukt härligt att känna att det är kul att träna, för första gången i mitt liv :)