Ekorrhjul

Jag kan inte tala om för folk hur de ska leva sina liv. Men ibland har jag god lust! Som när någon gnäller över en och samma sak dag ut och dag in, men aldrig gör något åt saken. Gaaah! Det spelar ingen roll hur många konstruktiva förslag och råd man kommer med, hur många gånger man frågar "Varför gör du såhär mot dig själv, har du någonsin funderat över det?" eller "Vad är det som är så farligt med att göra tvärtemot vad du gör nu, om du ändå inte är nöjd?". Om en människa vägrar leta efter svaren i sig själv, konstant och oåterkalleligt - vad fan ska jag göra för att hjälpa den personen? Det går inte! Jag kan lika gärna slå huvudet i väggen, det ger ungefär lika mycket.

Jag må låta arrogant och oförstående, men jag klarar inte av människor som inte vågar lyssna på sin inre röst. Det kliar i mig att slå dem ibland (rent bildligt alltså, jag är inte den slagsmålsfrämjande typen), för att de ska fatta att det inte är skadligt att låsa in sig själv i ett rum med sig själv som enda sällskap och inte komma ut förrän de tagit kontakt med sitt inre jag. För deras förbannade ekorrhjul av samma gamla tjat utan att göra något åt det kommer driva inte bara dem, utan alla i deras närhet till vanvett.

Jag är inget helgon själv. Jag har mina svackor när jag ältar och inte kommer någon vart med mitt grubblande. Men - nu kommer det igen - jag har tillräckligt med självrespekt för att inse när det är dags att göra något åt skiten. Jag förstår när mina vänner är trötta på att höra mitt tjat om samma gamla sak, jag förstår när det är bättre att gå vidare, släppa taget och styra mitt eget öde. Varför kan inte alla göra det?