Skengraviditeten löper på

Laban ger sig inte. "Han" buffar och har sig därinne i magen så det står härliga till. Ena stunden rycker det utav bara fan på vänster sida. Nästa stund studsar det till nere till höger. Eller mitt i magen, eller nere till vänster. Överallt faktiskt. Som om det inte är nog gör det ont i magen också. Själva "buffandet" gör inte ont, men det molar mest hela tiden. Som att det spänner i magen. På vänster sida vid revbenen gör det ont ut mot ryggen, inte så att det gör katastrofalt ont men det är ju inte bekvämt. Ibland hugger det till lite varstans i magen. Halsbränna har jag också till och från. Nu har jag fått skenfoglossning också. Det gör ont som fan i vänster höft och ländryggen protesterar emellanåt.

Nej, jag är inte gravid. Tack och lov. Men det börjar bli lite tröttsamt det här. Det är inte mjölkmage heller, för jag äter/dricker inget som innehåller laktos. Om jag trots allt gör det så är det i så små mängder att de laktaspiller jag tar i samband med det egentligen inte ens borde behövas. Jag äter regelbundet och faktiskt rätt nyttigt. Kan psykisk stress ge så mycket symtom, när man ändå tar hand om sig relativt bra i övrigt? Hypokondrikern i mig blir inte lugnare direkt. Jag vet att jag borde röra på mig mer (men jag tänker ändå på att gå omvägar de dagar jag inte rör på mig något extra), att det är svaret på de flesta fysiska problemen. Men hur kul är det när jag inte har sällskap, och det enda jag har råd med är att promenera? I det här bajsvädret? Nej, tack. Ge mig en normal mage, already!