Psycho

Jag har aldrig och kommer aldrig att förstå mig på människor som säger en sak men menar en annan. Vad är det för puckon som anser att ärlighet är samma sak som att vara elak? I vissa fall är det mer obegripligt än i andra. Självklart behöver man inte vara ärlig i överkant, om man vet att det man tycker är onödigt att säga och att det bara kommer att såra mottagaren. Men när det handlar om att få relationer - oavsett vilka relationer det handlar om, privata som professionella - att fungera kan man inte gå som katten kring het gröt och stoppa huvudet i sanden.

Jag retar mig som fan på konflikträdda människor, de sätter krokben inte bara för själva utan för alla runtomkring. Man måste inte bråka konstant, men man måste kunna ta en konfrontation, både när man själv har något på hjärtat och när någon annan har något att ta upp.

Jag har råkat på alldeles för många konflikträdda människor som i slutändan framstår som rena psychon i mina ögon. Herregud... vad är det som gör att de är så förbannat fega och fjolliga, de där jäkla ja-sägarna och vända-kappan-efter-vinden-människorna?