Första steget mot ett allergifritt liv

När jag för några år sedan fick höra talas om att man kunde bota allergi bestämde jag mig för att jag minsann skulle bli en av dem som slipper skiten. Men det dröjde ända till förra sommaren innan jag på allvar tog upp det med en läkare. Efter att ha plågats varenda sommar sedan åtta års ålder och varit tvungen att lämna ifrån mig flera katter fick det vara nog.

I höstas skickade läkaren remiss till allergispecialisten på Södersjukhuset och för ungefär en månad sedan fick jag ett brev från dem där det stod att jag var välkommen idag. De ville att jag skulle vara där 45 minuter före utsatt tid för provtagning, jag var där nästan en och en halv timme tidigare (jag hoppas att det bara är en tillfällighet och inte ett tecken på att jag till slut börjat gå i mammas irriterande "ute i extremt god tid"-fotspår - fast man kan faktiskt aldrig lita på SL). Jag satt i väntrummet en halvtimme innan jag slutligen anmälde mig, en timme före utsatt tid.

Efter ytterligare en timme (som jag fördrev bland annat med att läsa i Citys studentspecial att om man vill bli arbetslös ska man plugga till journalist, samt genom att titta på UR-program på engelska) hade fortfarande inget hänt, så jag gick till receptionen och undrade om de inte skulle ta några prover som det var sagt. Det visade sig att jag tydligen hade blivit bortglömd, men när de väl fattat att jag var där och att jag var där på rätt dag och tid gick det fort.

Först fick jag göra några andningstester, som visade bra värden. Efter konsultation med läkaren om mina symtom fick jag dock rekommendationen att använda astmamedicin regelbundet och inte bara sporadiskt som nu. Sedan var det dags för pricktest, vilket jag har gjort vid två tillfällen tidigare. När sköterskan applicerat de olika allergiframkallande medlen skulle man vänta tio minuter innan resultatet kunde avläsas. Knappt innan hon tryckt dit sista vätskan började det klia i armvecket. Snart var hela underarmen en enda stor röd blaffa, vilket förbryllade sköterskan. Men just då kom läkaren jag skulle träffa och han sa att det händer ibland att folk reagerar som jag gjorde. Jag har i alla fall inte gjort det tidigare... Efteråt fick de spruta antihistamin (nässpray, haha!) direkt på armen för att den allergiska reaktionen skulle avta.

Av testet kunde utläsas att jag precis som tidigare reagerar på katt och timotej (gräs). Nytt var att jag numera reagerar nästan lika kraftigt på både hund och häst som på katt. Blodproverna jag tog innan jul på vårdcentralen visade dessutom en massa annat jag var allergisk mot, som de inte testar på pricktestet. Känns ju hur underbart som helst, att vara allergisk mot i princip allt... :oP Hursomhelst kände jag mig för första gången tagen på allvar när det gäller min allergi. Ingen viftade bort mig med ord som "det går inte att bota ändå", eller "du får lära dig leva med det". Tvärtom kom läkaren med en massa förslag på hur jag skulle kunna bli besvärsfri.

När läkaren undrade vilken allergi jag helst vill bli av med svarade jag att jag ju helst vill slippa kattallergin, men att gräsallergin hade varit skönt att slippa den med. Och så sa jag, som jag blivit intutad av läkare efter läkare, att det är väl ingen mening med att ens försöka bota pälsdjursallergin, eftersom det inte går. Men det går visst, enligt den här läkaren. Det finns ingen garanti för att man blir av med allergin helt, men man kan bli i princip symtomfri. Det enda kruxet är att det tar tre-fyra år att genomgå behandlingen.

Det beslutades att jag ska försöka bli av med både katt- och gräsallergin. Behandling av gräsallergi ska jag börja med redan på fredag. Sedan ska jag äta ett piller dagligen i tre års tid. I höst ska jag börja behandlas med sprutor mot kattallergin. Det blir tre till fyra långa år med täta läkarbesök, som inte kommer att gagna plånboken. Men om det betyder att jag i framtiden kan gosa med katter utan att må skit (kanske till och med ha en katt själv) och slipper gå med rinnande näsa och klåda överallt på somrarna, ja då är det värt det!

Just nu känns det smått otroligt att ens tänka tanken på att slippa allergi. Men om några år kanske jag tänker tillbaka på det här och undrar varför jag inte gjorde det tidigare. Jag hoppas verkligen att det funkar :)