Dra åt helvete, Murphyjävel!

Vem försökte jag lura egentligen? Jag borde fan ha lärt mig vid det här laget att när det ser ut som att saker och ting löst sig är det inget annat än Murphy's förbannade sätt att låta det nästan sinade hoppet rusa mot skyarna igen, bara för att i nästa sekund dra undan mattan under fötterna på en.

Helt plötsligt har jag ingen fast anställning längre. Varför vet jag inte, eftersom jag inte ens bevärdigats någon förklaring. Ironiskt nog ställde jag in en anställningsintervju jag skulle ha gått på idag, för vad skulle jag med det jobbet till när jag redan hade ett. Med facit i hand borde jag ha gått på den där intervjun. Tro ALDRIG att det löst sig, för det gör det fan aldrig. Det ska bli mitt nya motto. Jag ska sluta hoppas, sluta tro att saker ordnar sig.

Helvetes förbannade jävla fan.