Okej, då kör vi
Bloggare som blir utmanade ska skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Bloggaren väljer sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Därefter skriver bloggaren en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.
1. Jag är den klantigaste människan jag vet. Förmodligen är jag den klantigaste människan de flesta vet. Jag har på grund av denna klantighet försatt mig i situationer jag hade kunnat klara mig utan. Ett litet urval:
* Cykla omkull och slå i smalbenet så att underbenet svullnade upp till dubbel storlek, med resultatet att jag fick ta mig till akuten och spendera flera onödiga timmar på sjukhus istället för att förbereda Ninas överraskningsfest samma kväll (Slutsats: händelsen hade enkelt undvikits genom att låta bli att smsa samtidigt som jag cyklade)
* Kasta mig ner för en uppförsrulltrappa och slå mig gul och blå (Slutsats: man måste inte prova allt för att förstå att det är korkat)
* Visat mig naken för en hantverkare (Slutsats: Nästa gång, se till att ta ur öronpropparna i god tid och klä på dig innan du sliter upp sovrumsdörren efter att ha hört något konstigt i köket)
* Blivit tillsagd av en utvecklingsstörd (inte någon jag jobbade med heller, utan någon helt okänd) att jag stoppade pant i fel maskin (Slutsats: Kolla så att det verkligen är rätt maskin innan du börjar svära och göra bort dig)
2. Jag är hypokondrisk. Det är nog anledningen till att jag var så duktig på biologi och är så intresserad av medicinska frågor. Jag vill veta så mycket som möjligt om fienden... :oP Jag har bland annat haft flera sorters cancer (hjärntumör, leukemi, tarmcancer, livmodercancer o.s.v.). Mest i fantasin dock.
3. Jag är så ickepedantisk man kan bli. Jag tycker att det är trevligt när det är rent, men jag mår inte dåligt av lite dammråttor i hörnen. Och diska är det tråkigaste jag vet. Så det är inte alltid det ser så fint ut hemma hos mig. Har jag bjudit hem folk kan jag nästan garantera att jag städat flera timmar i förväg för att kunna släppa in någon överhuvudtaget.
4. Trots avsaknandet av ordningssinne (eller det är fel uttryckt egentligen, det finns men är inte aktiverat) är jag en perfektionist. Tack vare detta är jag usel på att fullfölja saker - eftersom det inte blir perfekt ändå i slutändan har jag svårt att motivera mig att göra det ens halvdant.
5. Jag är inte bara perfektionist heller, en riktig besserwisser är jag också. Jag kan inte låta bli att störa mig på språkfel, faktafel eller fel överhuvudtaget. Idag påpekar jag inte saker lika ofta, men fan vad det gnager... Till exempel såg jag en film häromveckan som hade kunnat vara bra om det inte vore för alla faktafel. Till exempel sa huvudpersonen att hon var vattuman, och i nästa mening sa hon att hon fyller år i december. Jag är ingen astrolog, men skjut mig om jag har fel när jag säger att det är omöjligt att vara vattuman om man är född i december. Vattuman är man antingen i januari eller februari, i december kan man vara antingen skytte eller stenbock. Så det så. Inte nog med det så drogs det en snyfthistoria om siamesiska tvillingar i filmen. Hon som berättade sa "Först dog pojken och sen dog flickan". Jag kan bli vansinnig på sånt! Siamesiska tvillingar är sammanväxta enäggstvillingar, alltså är det biologiskt omöjligt för dem att vara av olika kön!
När jag berättade om detta för en person och denna inte hade en aning om att enäggstvillingar alltid är av samma kön (eftersom de är samma människa i två exemplar - ETT ägg som befruktats av EN spermie och som sen har delat sig i två delar) fick jag nästan ett slaganfall. Jag tror inte ens att människan trodde på mig när jag förklarade hur det faktiskt ligger till, att enäggstvillingar INTE kommer från ett ägg som befruktats av två spermier, vilket för övrigt också är omöjligt. Vet inte vilket som är värst - att jag stör mig på sånt överhuvudtaget eller att andra inte bryr sig om vad som är rätt eller fel... :)
6. Jag har aldrig varit bakis. Det spelar ingen roll hur mycket jag har druckit så har jag aldrig varit sådär klassiskt bakis som alla beklagar sig över. Kanske beror det på att jag alltid slutar dricka när jag kommer till en viss odefinierbar punkt då jag känner att jag fått nog och då - oavsett hur nykter eller onykter jag råkar vara - tar jag inte ens emot gratisdrinkar. Efter att denna punkt har nåtts brukar jag må lite illa, vilket jag alltid sover bort. Eftersom jag vet att jag alltid kommer att må illa äter jag inte på fyllan. Dessa två faktorer kanske spelar in, vad vet jag.
Jag spyr inte särskilt ofta på fyllan heller, så det är inte att jag kräks bort baksmällan. En kväll när jag hade druckit alldeles för mycket på alldeles för kort tid spydde jag konstant från nio-tiden till långt in på morgontimmarna. Men förutom den kvällen har jag bara spytt två gånger - en gång för att tequilan jag svepte kom upp samma väg den gick ner, en annan gång när jag av någon anledning åt på fyllan och spydde direkt efter. Dagen efter dessa kräktillfällen mådde jag som jag brukar - som vanligt, lite tröttare kanske men inget mer.
En gång trodde jag att jag var bakis, men jag var sjuk på riktigt. Jag tänkte "jaha, är det så här det känns?", och efter två dagar tänkte jag att det var en jäkla lång baksmälla. Tredje dagen insåg jag att jag var sjuk på riktigt, när jag tog tempen och det visade sig att jag hade feber... Så nej, jag har fortfarande aldrig varit bakis. Ibland måste väl orättvisorna här i världen vara till min fördel för en gångs skull... Även om jag nog hade föredragit att vara orättvist rik eller orättvist snygg eller orättvist framgångsrik. Eller varför inte alltihop? Det hade varit orättvist till min fördel så det stänkte om det :)
***
Sådärja. Kanske inga nyheter för er som känner mig, för er andra hoppas jag att ni tyckte att det var underhållande :oP
Jag utmanar Hanna, Johanna, Basse och Anette (jag vet att vi redan gjort något liknande för länge sedan, men du får stå ut ;oP). Och alla andra som känner sig manade, men inte har någon blogg... *pik*
4 kommentarer:
Sådär, nu har även lilla jag lämnat ut lite mer än nödvändigt i min blogg;)
Haha, nej, så farligt var det väl inte. Jag kan ju vara ganska öppen med sådana saker i vanliga fall ändå, möjligen på ett mer inlindat sätt dock:)
Punkten 5 kunde lika gärna varit jag.
Skönt man inte är ensam.
Ettan också.
Men hypokondrisk är jag inte.
Kul att kolla lite på andra.
Neeeeej... inte igen, jag har redan gjort denna utmaning och hänvisar till min blogg, för ca ett år sen... :))
Ja, jag är lat... ;)
Skicka en kommentar