Chocoholic rehab

Jag gick in i 2007 med inställningen att förändra mitt liv. Det gäller inte bara jobbmässigt. Det är slut med ekorrhjulsspringande för min del, oavsett vad det handlar om. Inga mer skitjobb bara för att kunna försörja mig. Inga halvdana förhållanden för att tigga bekräftelse och för att slippa vara ensam. Inget som får mig att dö lite mer för varje dag som går.

En av sakerna jag vill ändra på är min övervikt. Jag är skitless på mig själv för att jag gått upp alla kilon jag lyckades gå ner under ett och ett halvt år, fram till förra sommaren. Men det är svårt att lyckas med något när motivationen är obefintlig och allt annat i livet bara krånglar. Men det är slut med det där nu, jag tänker inte underkasta mig Murphy´s jävla lag. Jag ska ta kontroll över mitt eget liv.

Den senaste tiden har jag skitit i allt som har med nyttigt leverne att göra. Jag har frossat i choklad och struntat i att äta regelbundet och att äta bra mat. Motionen har också lyst med sin frånvaro, så det är inte konstigt att jag gått upp i vikt. Att jag råkar ha PCO har varit en bekväm ursäkt att ta till, det är ju inte mitt fel att jag inte kan gå ner i vikt... Bara det att det faktiskt är mitt fel. Åtminstone har det varit mitt fel att jag gått upp, istället för att hålla mig kvar på den vikt jag tog mig ner till. Ska jag leka amatörpsykolog har jag väl velat straffa mig själv.

Men istället för att försöka ta tag i allt på en gång som jag så gärna vill, tänker jag ta det i myrsteg den här gången. Jag börjar med att bannlysa allt som var bannlyst redan tidigare men som jag med tiden börjat tillåta mig själv igen - choklad, godis, kakor, läsk, chips och andra onödiga onyttigheter. Chokladen kommer att bli värst att klara mig utan. Det andra vet jag att jag inte kommer att sakna särskilt mycket. Men choklad... Idag verkar det vara en bra dag. Har inte varit sugen på choklad en enda gång hittills. Det gör att det är lätt att bestämma mig.

Suget lär komma, förr eller senare. Det gör det alltid. Men då får jag tänka på mig själv som en missbrukare. En alkoholist som bestämt sig för att sluta dricka kan inte "ta bara en öl". På samma sätt kan jag inte tillåta mig själv att bara ta en liten bit choklad. Jag är på avgiftning och det är lika bra att köra hårt redan från början. Ingen choklad är lika med INGEN choklad. Inget hembakat, ingen varm choklad - ingenting. Det gäller på obestämd framtid, vilket betyder att jag lika gärna kan ställa in mig på att aldrig mer få choklad. Kanske lättar jag på reglerna i framtiden och tillåter mig att bli bjuden på choklad. Men just nu finns ingen sådan framtid, så det är tack och adjö choklad. Jag tänker inte ens lura mig själv med att äta "en sista liten bit innan jag slutar helt". Jag har redan börjat.

Det finns en sak som gör det hela lättare - jag jämför mig själv med en rökare. Jag tycker att det är vidrigt med rökning och tycker att rökare är egoistiska idioter som underkastar sig ett beroende. Som chocoholic har jag alltid tänkt att jag i alla fall inte skadar någon annan. Men jag har fortfarande de där andra egenskaperna - en idiot som underkastar mig ett vidrigt beroende som skadar mig själv. Vill jag vara den personen? Nej. Jag har tagit kontroll över mitt beroende och nästa gång en rökare säger något i stil med "du har säkert dina laster du med" kan jag säga att ja, det hade jag men jag har slutat för att jag vägrade låta beroendet styra mitt liv.