Uttråkad bön

Jag är så fruktansvärt uttråkad...! Och jag har bara mig själv att skylla. Till viss del i alla fall. Jag hade kunnat gå till Arbetsförnedringen och anmäla mig där, för vilken gång i ordningen det nu blir... Men det blir inte av, först och främst för att jag hatar de där fjantarna som inte gör någon nytta plus att jag kan göra allt de gör mycket bättre själv (utom att se till att jag får pengar, även om jag till stor del måste sköta allt sånt själv så jag fattar inte varför man måste gå via AF). Sen är det väl en liten del av mig som hoppas på att ett mirakel ska ske, som gör att jag inte behöver gå dit trots allt. Men jag väntar nog förgäves...

Jag hade kunnat städa också, gud vet att det kan behövas. Men jag drar mig även för att ägna mig åt denna aktivitet. Jag har ett gäng Harry Potter-böcker att läsa ut inom 10 dagar, men om jag faktiskt slår mig till ro med en bok blir jag så rastlös för att jag vet att jag egentligen borde göra en massa andra viktigare saker. Så det slutar allt som oftast med att jag inte gör någonting. Iofs har jag sökt några jobb åtminstone, men det är ju inte som att det fyller hela dagarna.

Jag har i alla fall kommit ett steg närmare att lista ut vad det egentligen är jag vill jobba med. Ska bara se till att få ett sådant jobb också, nu när det inte blev något med studierna. Typiskt är vad det är. Lånet hade säkert löst sig på ett eller annat sätt, men då ställer de givetvis in utbildningen jag skulle ha gått - på grund av för många avhopp efter sista anmälningsdag. Suck.

Så jag gör som jag gjorde för inte så länge sedan - ber till gud (om det finns någon) om ett litet mirakel. Gärna ett som håller i sig lite längre.