Undantag

Jag har tidigare nämnt att jag inte tänker skriva något mer om min hälsa, men idag gör jag ett undantag. För det är nämligen inte det minsta hypokondriskt, har fått diagnosen ställd av en riktig läkare. Sådetså.

Det började på allvar i januari förra året, då jag en längre tid känt mig överdrivet trött och hängig och dessutom åkte på den ena infektionen efter den andra. Den första läkaren jag var hos viftade bort mig som en hypokondriker och ville inte ens ta blodprover fast jag bad om det. Sådär fortsatte det i flera månader. Till slut var jag så trött på alla läkarjävlar som inte tog mig på allvar att jag sket i vilket. Vid det laget var jag inte bara fysiskt slutkörd utan även psykiskt, på grund av personliga skäl och ett skitjobb jag vantrivdes på. Så i juni förra sommaren sökte jag läkare på nytt, den gången av ett enda skäl - att se till så att jag blev sjukskriven från jobbet. Jag sket i vilken stämpel de satte på mig, bara jag slapp gå tillbaka dit. Den läkaren envisades med att ta blodprover, fast jag som sagt slutat bry mig vid det laget.

Då fick jag veta att jag led av blodbrist (eller brist på järn och b12 snarare) och läkaren ville undersöka det närmare, eftersom blodbrist och särskilt b12-brist kommer smygande under lång tid och kan bero på allvarliga sjukdomar. När man märker av symtom har det oftast pågått ett bra tag (jo, tack). Först testades jag för perniciös anemi (googla om du inte vet vad det är), men det var inte orsaken till mina låga värden. Sedan testades jag för glutenintolerans och proverna indikerade att jag led av det. Jag lade om min kost under ungefär en månads tid, innan läkaren sa att jag måste äta gluten fram till gastroskopin i oktober. Annars kunde man inte ställa rätt diagnos. Sedan följde en lång höst med den ena provtagningen efter den andra, för att se om värdena gått upp efter att jag påbörjat behandling med järn och b12. Men värdena envisades med att vara låga hela hösten.

I oktober gjorde jag så gastroskopiundersökningen, som tydligen visade att jag inte alls var glutenintolerant. Innan jul lämnade jag de sista blodproverna, och jag tror inte att jag någonsin tog reda på resultatet. Mina järn- och b12-tabletter tog slut i februari och jag brydde mig inte om att få nya utskrivna. Men under våren började min mage krångla, mer än vanligt. Min mage har varit konstig i flera år, det har liksom kommit och gått. I våras märkte jag att det blev bättre när jag började undvika mjölkprodukter, så det fortsatte jag med.

För några veckor sedan började jag känna mig sådär trött och orkeslös igen och tänkte att det nog är bäst att kolla mina blodvärden, så jag beställde tid hos läkaren. Fick lämna en massa prover som visade att blodvärdena var helt okej, däremot var levervärdena något förhöjda. Läkaren ställde en massa frågor (om jag missbrukade knark eller alkohol) om jag brukade ha ont i magen och jag berättade om mina problem. Så då tyckte hon att jag skulle lämna ännu fler prover, för att ta reda på om jag kan vara laktosintolerant. I måndags var jag tillbaka på vårdcentralen och skulle ta nya prover för att kolla blodvärdet och levervärdena igen, och idag var jag hos läkaren för att få resultatet. Både blod- och levervärden var bra, "men jag måste tyvärr meddela att du är laktosintolerant" sa läkaren sedan. Hon trodde även att jag var glutenintolerant, trots att gastroskopin inte visat något. Med faktorer som blodbristen och att jag hade hållit uppe med gluten innan undersökningen, pekade det tydligen på att jag inte tål gluten heller eftersom blodprover hade indikerat glutenintolerans. Jahapp.

Det kom inte som någon chock direkt, mer än att jag den här gången måste sluta med mjölkprodukter också (choklad!! Ben & Jerry's!!)... Men gluten måste jag fortsätta äta tills jag gjort en andra gastroskopi. Man får väl hoppas att de håller fast vid sin diagnos den här gången... För jag orkar inte börja lusläsa förpackningar igen bara för att senare få veta att det var i onödan, och sedan ännu lite senare få veta att "jo, men du är nog glutenintolerant i alla fall". De får lov att bestämma sig, tycker jag... :oP