Know-it-all-fjolla

Vissa människor tror att de vet allt, och att det ger dem rätten att säga åt alla andra att rätta sig efter dem. Så fan heller att jag gör! Jag läste en krönika som gjorde mig arg, trots att det egentligen inte längre handlar om mig. Men jag var en av dem hon klankar ner på, och hon kan fara och flyga med sina ignoranta påståenden om bortskämda studenter. Skickade ett mejl till människan, inte för att jag förväntar mig ett svar. Men förhoppningsvis läser hon det jag skrivit och lär sig något:

Jag vill bara kommentera din krönika angående bortskämda studenter. Det är främst två påståenden i din text som upprör mig. Först och främst det du säger om att alla har möjlighet att studera, oavsett hur ens föräldrars inkomstsituation ser ut eller deras utbildningsnivå. Du har rätt, till viss del. Hade vi i Sverige, som du uttrycker det, inte valt att prioritera detta studiesystem hade jag garanterat aldrig läst fyra år på högskola. Jag växte upp med en ensamstående, arbetslös och emellanåt långtidssjukskriven mamma. Det finns inte en chans att hon, eller någon annan släkting, hade kunnat betala för mina studier. Så jag är väldigt tacksam över det system vi har. Det betyder inte att det är ett perfekt system.

Det andra som upprör mig är att du tar för givet att alla studenter har tid och framförallt möjlighet att jobba extra under studietiden. Det är långt ifrån alla som så lätt kan skaffa ett extrajobb för att dryga ut studiemedlet. I den stad där jag studerade var det i princip omöjligt att få ett extrajobb. Jag arbetade på annan ort, vilket inte alla har möjlighet till. Jag hade tur som hade extrajobb tre av de fyra år jag studerade, ändå hade jag svårt att få ekonomin att gå ihop ibland. Det året jag inte hade något extrajobb ska vi inte ens tala om!

Jag bodde inte särskilt flott och verkligen inte centralt, men det finns faktiskt de som har fler utgifter än boendekostnader. I mitt fall handlade det om krediter jag hade tvingats ta innan jag började studera, samt under det året jag inte extrajobbade – eftersom jag inte hade någon ekonomiskt oberoende förälder att luta mig tillbaka mot. Plus att jag är beroende av en del väldigt dyra mediciner.

Dessutom finns det regler för hur mycket man får tjäna under ett år, för att överhuvudtaget få studielån. Dessa normer beräknas halvårsvis, inte terminsvis – vilket innebär att om man jobbar för mycket under sommaren (man har utgifter som student då med) blir hela höstterminen lidande.

En del av mina studiekamrater passar in i din fördomsfulla beskrivning av bortskämda studenter. Det var de som hade börjat plugga direkt efter gymnasiet och som förutom fullt studielån även hade hjälp hemifrån. Ingen av dem extrajobbade. Men jag hade även andra studiekamrater, som precis som jag var tvungna att vända på varje femtioöring för att få det att gå ihop. Ingen av oss bodde centralt, utan de flesta valde att skaffa en billig ocentral lägenhet. En del bodde till och med flera stycken i samma lägenhet, för att få ner kostnaderna.

Så kom inte och påstå att alla studenter är bortskämda och klagar över att de har det fattigt. Javisst är vi tacksamma över det generösa svenska systemet som tillåter oss att överhuvudtaget kunna läsa vidare. Men det är väl knappast meningen att man som student ska leva på existensminimum, om ens det, i ex antal år? Det kanske finns en anledning till att de flesta som studerar vidare kommer från trygga bakgrunder? Det är inte alla som vågar sätta sig i skolbänken, eftersom de vet att de inte har råd att studera - dels under själva studietiden, men kanske även efteråt. För det finns inga garantier att man gör en klassresa bara för att man har en fil. kand.