Femte stadiet

Jag har nämnt det förr, sorgens fem stadier. Äntligen kan jag ärligt säga att jag är i femte stadiet. Jag står stadigt i acceptansen sedan ett bra tag och undrar till och med emellanåt vad jag sörjde i första taget. Det är skönt. Så många gånger som jag gått igenom de där faserna, borde jag veta vid det här laget att det alltid kommer till det där sista förlösande stadiet förr eller senare. Men det är alltid lika otroligt befriande.

En annan sak jag kommit att acceptera gör att det är betydligt lättare att gå vidare, för nu är jag riktigt nyfiken på att erövra nya marker, göra nya upptäckter. Jag känner på mig att det här året kommer att få stor betydelse för min framtid i stort :)