20 000 steg senare
Idag har jag varit på dop. Linus Bo William fick pojken heta. Efter det åkte jag till Ikea. Alldeles ensam. Lite lördagstortyr sådär. Jag menar, vad gör man som singel en lördagkväll? Jo, man åker till Ikea där allt, precis ALLT, kretsar kring att vara två. Det är nykära människor som provligger sängar (eller går hand i hand genom blomavdelningen), det är blivande föräldrar som tittar på grejer till barnrummet, det är barn och deras föräldrar som fikar på något av alla kaféer - det är helt enkelt PAR-MECKA. Sedan åkte jag till Coop (eller till pendelstationen åtminstone, för därifrån blev det promenad) för att handla toapapper och lite annat skit. Därefter blev det hemmakväll framför tv:n. På något sätt har jag lyckats få ihop nästan 20 000 steg på stegräknaren, så nu är jag lagom trött och redo för sängen. Mitt liv är så spännande.
P.S. Jag är inte bitter. Inte det minsta. Faktiskt.
2 kommentarer:
De där lyckliga paren kanske inte alls är så lyckliga. Han kanske reser bort mycket i jobbet medan hon måste stanna hemma och sköta markservice medan hon undrar hur det blev såhär? De skulle ju leva jämställt och tillsammans och nu är han ute uppfyller sina drömmar, som inte hon är en del av. Själv har hon glömt vad hennes egna drömmar ens handlade om.
Eller så sitter de tysta bredvid varandra om kvällarna och undrar om de egentligen någonsin hade något gemensamt.
Eller så har irritationen och surheten börjat ta över deras relation. Har han alltid tuggat sådär vidrigt smaskande? Har hon alltid varit en sådan tjatkärring som dödar hans entusiasm innan den ens fötts?
Eller så är det alldeles alldeles underbart. Vad vet jag?! Jag vet i alla fall att du skriver så bra, Saga!
Självklart kanske gräset ser grönare ut på andra sidan, det vet man ju aldrig :)
Tack för komplimangen, det värmer :)
Skicka en kommentar