Vårkänslor?

Jag undrar om jag går igenom några slags psykologiska stadier för tillfället. Hur ska jag annars förklara den berg- och dalbana av känslor jag upplevt den senaste tiden? Från att ha gått från arg till förnekande, vidare genom sorg och likgiltighet och nu hamnat i något slags... ja, jag vet inte ens vad man ska kalla det. Plötsligt inser jag värdet i att leva i nuet, efter att alltid ha oroat mig för morgondagen. Jag blir pigg och glad av att få solen i ögonen och på pendeln sitter jag och funderar på lösningar, snarare än problem. Kanske har jag vårkänslor? Oavsett vad så tycker jag om att jag mår som jag gör, trots att saker är som de är. Jag kommer på mig själv med att vara tacksam över mina vänner och få dåligt samvete för att jag inte visar dem tillräckligt med uppskattning. Jag vill tacka livet och jag vill tacka min familj och mina vänner. För vad vet jag inte riktigt, jag är bara tacksam :)