Vänskap

Förra månaden fick jag ju ett ryck och ville visa alla mina vänner att jag uppskattar dem. Såhär i efterhand kan man ju tolka det som pms-humörsvängningar ;) Hursomhelst har jag funderat en hel del på det där med vänskap sedan dess. Hur ska en riktig vän vara egentligen? Och hur definierar man egentligen vänskap? En vän för mig är någon som bryr sig, som engagerar sig. Det behöver inte handla om att man ses och hörs jämt, men man ska ha en underförstådd överenskommelse som grundar sig på att båda vet om att det är okej att ringa varandra mitt i natten om det är något. Man ska veta att den andra inte dömer en, att man kan vara sig själv i alla lägen - såväl bra som dåliga. Man ska kunna vara öppen och ärlig, och man ska visa respekt och omtanke för varandra.

Det finns folk som kallat mig för sin vän utan att jag förstått varför. När jag funderat på det närmare har jag insett att jag kanske är deras vän, men att de inte direkt är mina. Kan jag vara mig själv till hundra procent i den personen närvaro? Kan jag anförtro den personen mina innersta tankar och känslor? Vill jag det? I några fall har jag insett att den så kallade vänskapen är ganska ensidig. Det måste kännas skönt att ha någon i sin närhet som inte dömer, någon som accepterar en för den man är. Men när det förväntas åt andra hållet, då är det inte lika roligt längre. När man plötsligt inser att man måste ge lite för att ta, då backar man. Såna personer är inte riktiga vänner. De kan säga det hur mycket de vill, att de uppskattar mig som vän, att de värdesätter vår relation och att de respekterar mig. Men när orden inte matchar handlingarna står det ganska klart att det bara är tomma ord.

Jag ringer inte mina vänner dagligen. Jag smsar inte, skriver inte på msn, eller ens besöker dem varje dag. Det betyder inte att jag inte bryr mig om dem, för det gör jag. Jag hoppas att de som jag ser som mina vänner uppskattar mig och inte tror att jag säger tomma ord jag inte menar. För så som jag känner och har känt för vissa människor som jag trodde var mina vänner men som inte var det trots allt, så vill inte jag att mina vänner ska känna för mig. Jag vill inte att de ska tänka på mig med förakt och tänka att jag är falsk, att jag inte menar något av det jag säger och att jag inte bryr mig. För det är så jag tänker om vissa som påstår att jag är deras vän, men som beter sig som att det inte är ömsesidigt. Det är inte vänskap att känna och tänka så.