Nöden har ingen lag

Idag tog jag beslutet att sälja min vackra kult-cykel Minty. Annonsen hann ligga inne i ett par minuter innan en kvinna ringde och visade sitt intresse (sedan formligen drällde mejlen in från andra). Först ville hon pruta ner priset, men det kunde hon ju drömma om. För det första behöver jag pengarna, för det andra var det ett i mitt tycke skäligt pris för en så fin cykel. Hon ville komma och titta på den innan hon bestämde sig, och redan när hon kastade första blicken på min älskade cykel visste jag att hon var såld. Precis som jag var. Jävla bajs vad jag kommer sakna den där cykeln. Men just nu behöver jag pengarna mer. Och jag tror att den där kvinnan kommer ta väl hand om Minty. Det är bäst för henne. (inte för att jag tror att jag kommer få några uppdateringar, men i alla fall...)