Jag blir så jävla less

Jag kan skönja slutet på utbildningen, det är bara ett halvår kvar. Så nära. Och nu måste jag förmodligen hoppa av. Varför ansökte jag om det där jävla tilläggslånet, som är skulden till hela jävla skiten? Varför började jag plugga överhuvudtaget? Varför la jag mig inte bara ner och dog för ett år sedan? Jag kan lika gärna göra det nu.

Folk förstår inte hur jävla fucked up det är. När jag säger att jag inte har råd att träffas för fika, när jag inte ens har råd att ta mig in till stan, så frågar de varför jag inte frågar mina föräldrar om pengar. Jösses!! Att jag inte tänkt tanken själv, fy faan vad korkad jag är! Bäst att svälja stoltheten och komma krypandes och tigga pengar. Mamsen och pappsen finns alltid där och kan rädda mig ur min ekonomiska knipa! NEJ, det gör de inte. Kan folk inte fatta att när jag säger att jag inte har pengar, så har jag INGA pengar. Jag har ingenstans att vända mig, jag har inga aktier att sälja, det finns inget jag kan göra. Utom att jobba mer och bli än mer uttröttad och undra vad fan livet går ut på egentligen.

Varför kan ingenting gå lätt för en gångs skull? Jag hatar mitt liv. Jag hatar det. Jag hatar det så mycket att jag kan spy rätt ut. Och det skulle inte hjälpa ett jävla skit ändå. Tänk positivt själv, om du tror att det hjälper. FUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUCK!!!!!!!!