Att önska sig rikedom

Om någon säger åt mig att önska något, vet ni vad jag önskar då först av allt? Guld och rikedomar och evigt bannlyst fattigdom, kan man tro. Men det är inte det jag önskar mig mest av allt. Även om det ser piss ut på ekonomifronten och jag måste vända och vrida på varenda slant och tigga för att få det att gå ihop, så är inte det första jag önskar mig pengar. Det allra första jag önskar mig är att träffa någon att älska och bli älskad av - med ömsesidig respekt, tillit och beundran. Jag skulle lätt välja bort ett liv i överflöd om jag visste att jag var älskad och kände likadant för den personen.

Jag är inte desperat och jag ser inte singelskapet som ett stort hot om ensamhet. Men jag längtar efter någon att dela vardagen med, någon att komma hem till, någon att skämma bort och någon att hålla om. Någon att bråka om diskning och städning med, någon att retas med och bli vansinnig på för att han vet vilka knappar han ska trycka på för att få mig ur spel. Någon att storhandla med och laga mat med. Någon att prata, skratta och gråta med. Någon att sakna och skicka fåniga sms till när han inte är hemma. Någon som vill ha mig precis som jag är, operfekt och med skavanker. Någon som jag älskar precis som den han är, med egenheter och egenskaper jag inte kunnat föreställa mig att jag skulle falla för. Någon jag skulle kunna leva med i ett skjul i skogen, bara vi var tillsammans. Då skulle jag vara rikast i världen, rikare än vad pengar någonsin hade kunnat göra mig.