Flera i-landsproblem
Jag blir så jävla less på CSN. Jag har inga pengar att betala till dem förrän tidigast i juni. Kan de inte fatta det? Jag får ju inget jävla studiemedel resten av utbildningen och jag har inte någon annan tillförlitlig inkomst heller - så hur i helvete hade de tänkt att jag ska kunna betala tillbaka det där förbannade tilläggslånet som jag tjänade 560 kr för lite för att få?????
De säger att det inte finns några fattiga i Sverige. My ass. Jag har kanske tak över huvudet, men hur länge till? Och mat på bordet kan jag inte direkt säga att jag har. Och inte fan har jag något jag kan sälja (utom datorn, men den behöver jag ju för fan för att kunna söka jobb). Jag har ingen jag kan fråga om pengar, i min enfald tänkte jag att jag kan försöka som alla andra gör när de hamnar i ekonomisk knipa - jag bad min pappa om pengar. Jag fick 500 kr, det var vad han kunde avvara. Det räcker inte särskilt långt. Visst, det hjälpte väl lite och jag säger inte att jag är otacksam. Men kom igen, jag behöver bra mycket mer än 500 kr. Jag har redan lånat sjukt mycket pengar av vänner, och någon bank finns det inte som skulle vilja hjälpa mig i det här läget.
Jag hatar mitt liv. Ibland ser jag verkligen ingen mening med att kämpa vidare. Vad hjälper det om jag ser till att få mina räkningar uppskjutna, när det är just det de blir - uppskjutna. De försvinner inte någonstans. Jag kan kanske hitta någonstans billigare att bo, vara inneboende ett tag. Men ska jag då säga upp min lägenhet och sen flacka runt utan någon fast punkt igen? Och vem vill hyra min lägenhet i andra hand? 3900 i grundhyra plus möbler, el och bredband blir en hel del och det är nog inte många som vill betala närmare 5000 för 28 kvadrat i Haninge.
Jag vet att jag tjatar, men det här är vad som upptar mitt liv just nu. Mitt så kallade liv. Jag kommer snart att vara bostadslös, arbetslös och ha skulder hos kronofogden. Kan man vara positiv i det läget?
4 kommentarer:
Usch det låter jättejobbigt. Har du pratat med soc? Vad säger de?
Skit, låter inte kul alls. Hoppas det löser sig. Mitt motto är ju "allt ordnar sig", ja, jag vet folk som kör upp sånt snack i ansiktet på en när allt är piss gör ju en skitlack. Men det brukar ordna sig till slut.
oki kalla mig galen, men mitt hjärta blöder för din situation!
Så jag satte över en liten slant idag till dig. Kan ta nån dag då vi har olika banker. Det står "från Ylva" om du undrar. Jag vet att det inte på långa vägar hjälper....men men
Kattis: Nej, det har jag inte. Jag drar mig för att gå till dem... Jag har gått hos soc tidigare och vet vilka regler de har. De kommer säga 1. jag får skylla mig själv som pluggar, 2. att mina tidigare inkomster varit för högra (de räknar tre månader tillbaka och tar bara hänsyn till sina normer - inte hur det faktiskt ser ut i verkligheten). Men jag kanske ringer dem i veckan, de borde kunna hjälpa mig med hyran åtminstone tycker man.
Daniel: Jag brukar tänka så också, men det är som du säger - det hjälper inte så mycket att tänka så när man är mitt uppe i skiten. Men jag uppskattar din omtanke!
Ylva: Oj. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag slängde ut mitt kontonummer mest som ett socialt experiment och för att jag är rätt desperat, men jag hade verkligen inte väntat mig att någon skulle sätta in några pengar. Jag är verkligen tacksam för det lilla (har inte sett nån insättning än, men den kommer väl) och jag lovar att betala tillbaka på nåt sätt - om inte med pengar så kanske med en middag eller två? :)
Skicka en kommentar