Smygflatan konverterar mera

Första veckan på jobbet överträffade alla förväntningar. Jag gjorde mycket bättre ifrån mig än jag trodde att jag skulle göra, jag ligger på den nivån man förväntas ligga på om man INTE är ny. Det känns bra. Och jobbet är roligare än jag kunnat ana. Kanske är det bara det här projektet, men det känns som en schysst start i alla fall :)

Nu när jag konverterat på jobbfronten, och kommit en bit på just det området - ja, då finns det plats över till andra konverteringsfunderingar. Aftonbladet publicerade en artikel om tjejsex för några dagar sedan. Den får det att låta som att mer eller mindre alla tjejer vill ha/har haft sex med andra tjejer. Fine. Men då återstår frågan, hur många gör det för att det är kul och spännande - och hur många gör det för att de verkligen är bi- eller homosexuella? En sak jag funderat mycket på är hur man vet att man är lesbisk, bisexuell eller hetero?

Jag har aldrig varit med en tjej, och klassas väl antagligen då som heterosexuell. Men jag kan erkänna att jag kan titta likadant på tjejer som jag kollar på killar. Vad gör det mig till då? Ibland känner jag mig nästan som en smygflata, för det verkar vara lite tabu att prata högt om det hela. Säg att jag vill gå över gränsen, bara dejta tjejer - skulle jag kunna bli kär på samma sätt som jag blivit kär i killar? Eller skulle jag kanske bli kär, fast på ett annorlunda sätt? Jag är lite rädd för att ta reda på det. Trots att jag inte tror att jag skulle få så många negativa reaktioner (och skulle jag det är det nog ingen man kanske vill ha i sitt liv ändå), känns det ändå konstigt. Det är något helt nytt. Hur gör man? Alltså, hur tar man reda på vad man vill? Gayklubb känns lika lite som min grej, som att ragga på krogen. Vad återstår då? Gay-sajter? Jag vill ju inte nätdejta överhuvudtaget :D

Nåja, det här är bara funderingar. Går jag över gränsen lovar jag att säga till. Ni är alla välkomna på mitt framtida homobröllop isåfall ;)