I knarkdrömmarnas värld

Inatt snortade jag kokain. I en dröm alltså. Har aldrig knarkat på riktigt (om nu inte citodon räknas, som en viss undersökning jag deltog i påstod), men inatt var inte första gången i drömmarnas värld. Sjukt var det. Jag snortade kokain, en "dos" i varje näsborre. Det sved som satan, men euforin som följde kort därefter gjorde det värt det. Sen däckade jag uppenbarligen, för när jag vaknade i drömmen såg stället jag var på (hade en vag känsla av att det var ett hus som jag skulle vakta eller nåt) ut som ett katastrofområde. Tjejen jag snortat tillsammans med (en gammal klasskompis från högskoletiden, haha!) hade tydligen haft en röjarskiva alldeles ensam. Larmet hade gått vid nåt tillfälle och hon hade kastat en spritflaska på mig, men jag sov (?) lugnt vidare. Tills jag alltså vaknade och såg förödelsen. Jag gick ner för en trappa och trampade på en trasig flaska, och medan jag försökte få blodet att sluta spruta fick jag en redogörelse av den andra tjejen om vad jag missat. Senare under natten drömde jag om fler kalmar-polare och min familj och Fenix. I den röriga drömmen brann det också, men så dök brandkåren upp utan att jag ringt efter dem. Jag var nämligen för upptagen med att bära ut saker ur huset. Lågorna slickade mina ben och det brände. Men ringa brandkåren hade jag tydligen inte en tanke på... För övrigt var jag extremt deprimerad och konstig i den drömmen.

Man kan ju roa sig med att göra amatörpsykologiska tolkningar av mina drömmar om man vill. Själv har jag redan konstaterat för länge sen att jag är knäpp. Mina drömmar reflekterar bara det :)