Jag ser potential

För ett otränat öga kan kaoset i min lägenhet tolkas som stökighet. Dammsugaren som står mitt på hallgolvet, ikeakassarna med tvätt, sängbordet mitt på golvet med tidningar på, soffan som är belagd med ett vardagsrumsbord och diverse annat krafs, köksbordet med bland annat två väskor och ett bordsben, ett överbelamrat skrivbord, en stol med en matta över ryggstödet. Det är inte stök. Det är en mästares verk. Jo, så är det.

Dammsugaren står i hallen för att mitt i plockandet kanske jag måste dammsuga lite. De två ikeakassarna står där de står av två olika anledningar - den ena är fylld med rena plädar och kuddfodral som väntar på att få sin rätta plats i soffan, den andra har jag helt enkelt inte hunnit tömma. Sängbordet byggde jag ihop igår och det ska ställas bredvid sängen, så fort jag städat ordentligt runtomkring och fått sängen renbäddad. Soffan är tillfällig förvaringsplats för dels vardagsrumsbordet (som råkade tappa ett ben i den första städ-etappen), dels lite annat som jag hittade här och var (även det under första etappen). Köksbordet råkade bli förvaringsplats åt väskor när jag dammsög hallen, och på det bordet ligger även bordsbenet som väntar på att skruvas fast. Skrivbordet har jag ingen ursäkt för, mer än att det är bekvämt att lägga saker där i väntan på sortering till rätt plats. Och stolen med mattan har sin enkla förklaring i att mattan inte hann torka när jag hade tvättat den, så den får hänga där i väntan på att läggas på golvet och senare få det lagade bordet på sig.

Ett tränat öga ser potential. Mitt i kaoset finns kärnan till ett oklanderligt rent och fint hem. Det gäller bara att se förbi sådant som kan störa illusionen :)