Tack och adjö
När jag startade den här bloggen för två och ett halvt år sedan hade jag ett klart syfte med den. Jag ville ändra mitt liv och bloggen var mitt forum där jag fick utlopp för det jag ville förändra. Jag döpte bloggen till Konvertera mera och kompletterade den med beskrivningen:
Bortbytes: Ett liv där jag faller för fel män, aldrig får drömjobbet och
alltid snubblar på problem av det ena eller andra slaget.
Jag har fått nog och tänker byta liv. Konvertera.
Bli lesbisk. Få ett toppjobb. Skaffa mig ett liv på riktigt.
alltid snubblar på problem av det ena eller andra slaget.
Jag har fått nog och tänker byta liv. Konvertera.
Bli lesbisk. Få ett toppjobb. Skaffa mig ett liv på riktigt.
Fram tills för ungefär ett halvår sedan strävade jag fortfarande efter att förändra mitt liv. Jag var inte nöjd. Men så en dag slog det mig. Jag hade ingen lust att kämpa i motvind längre. Mitt liv var i flera avseenden skit, men det var upp till mig att acceptera läget eller att duka under. Så jag accepterade läget. Jag slutade kämpa med näbbar och klor, för något jag inte kunde - eller ens ville - få ändå. Jag bytte namn på bloggen, till Konvertera mindre. Och sedan dess har det mirakulöst nog vänt. Jag vill inte längre ändra mitt liv. Jag har fått mer än vad jag kunde drömma om för två år sedan. Många gånger har jag undrat hur jag ska orka, hur i helvete jag ska ta mig från punkt a till punkt b när sträckan verkat oändligt lång och ogenomtränglig. Men det gick. Och nu står jag här.
Som ni kanske har märkt har jag inte skrivit så mycket i bloggen på sistone. Det är för att jag förknippar den här bloggen med mitt förflutna. Den passar inte ihop med mitt liv som det är just nu. Ikväll (eller inatt kanske jag får säga) har jag suttit och läst gamla inlägg och inser hur långt jag har kommit, att jag tagit mig från punkt a till punkt b och att jag fortfarande är på väg. Och det känns varken omöjligt eller svårt idag. Så den här bloggen har tjänat ut sin roll.
Jag kommer att fortsätta skriva. Någon annanstans. Var vet jag inte riktigt än. Men när jag vet kommer jag att tala om det för er, så att ni kan följa mina äventyr även i fortsättningen. Om ni nu är intresserade av det :) Så jag vill tacka er alla som har läst min blogg, stått ut med mitt gnäll och stöttat mig på vägen. Jag har utvecklats enormt den här tiden som jag skrivit i den här bloggen och jag ser fram emot att få utvecklas på andra områden i framtiden. Gör mig gärna sällskap! :)
Som ni kanske har märkt har jag inte skrivit så mycket i bloggen på sistone. Det är för att jag förknippar den här bloggen med mitt förflutna. Den passar inte ihop med mitt liv som det är just nu. Ikväll (eller inatt kanske jag får säga) har jag suttit och läst gamla inlägg och inser hur långt jag har kommit, att jag tagit mig från punkt a till punkt b och att jag fortfarande är på väg. Och det känns varken omöjligt eller svårt idag. Så den här bloggen har tjänat ut sin roll.
Jag kommer att fortsätta skriva. Någon annanstans. Var vet jag inte riktigt än. Men när jag vet kommer jag att tala om det för er, så att ni kan följa mina äventyr även i fortsättningen. Om ni nu är intresserade av det :) Så jag vill tacka er alla som har läst min blogg, stått ut med mitt gnäll och stöttat mig på vägen. Jag har utvecklats enormt den här tiden som jag skrivit i den här bloggen och jag ser fram emot att få utvecklas på andra områden i framtiden. Gör mig gärna sällskap! :)
5 kommentarer:
Acceptans e sjukt bra, ja har accepterat hur jag vill ha de, de kan innebära att jag kommer va singel resten av mitt liv men de gör inget, de blir ett liv på mina villkor. Grattis att du hittat dit
Det är den där jävla buddhismen igen. Livet är lidande. Så fort man accepterat det så blir man fri...
Good for you!
Meddela snarast. Jag vill se vad mer som händer i ditt liv. Glad att höra att det går så bra :)
Ylva
Noes!
Skicka en kommentar