Lång natts färd mot säng och Voltaren-vila

Kände mig inte alls pigg igår, hela dagen var jag allmänt slö och apatisk. Men vid halv nio-tiden när jag fick ett samtal från Mari piggnade jag plötsligt till och bestämde mig för att åka bort till hennes nya lägenhet och festa lite med Mari och två av hennes kompisar. Sagt och gjort. Det första jag gjorde var inte att gå husesyn, vilket normala människor kanske hade gjort. Nej, det första jag gjorde var att fylla på mitt vinglas och dricka lite vin. Sen gick jag husesyn ;) Fin lägenhet har hon skaffat Mari!

Vi hade jättetrevligt och avverkade en massa intressanta samtalsämnen, bland annat män (såklart!), kvinnor (förstås!), vad som är okej beteende mellan kollegor (eller mer specifikt chef-anställd) och diverse andra icke närmare specifierade kategorier. Klockan var väl närmare ett när vi bestämde oss för att gå ut, och då vi var säkra på att åtminstone Patricia hade öppet till 5 åkte vi dit. En cider blev flera och någonstans i springandet mellan våningarna (däcken?) missade jag ett trappsteg och trampade snett. Det gjorde rätt ont, men alkoholpåverkad som jag var kändes det inte så viktigt just då. Haltade mig fram, lika glad som förut särskilt efter att jag hittade nästan 700 spänn på golvet :) I ett par timmar kändes foten okej, den pallade till och med ett par rejäla dansomgångar. Men sedan började jag halta mer och mer och när vi slutligen lämnade stället efter fyra någon gång (när fan har jag varit ute så sent senast? måste varit i Kalmar) hamnade jag på efterkälken med mina myrsteg.

Tanken på att irra runt i SL-trafiken för att ta reda på om dagtrafiken hade börjat gå eller inte och sedan gå hem den långa vägen från pendelstationen kändes inte så lockande. När Mari erbjöd sovplats tackade jag med andra ord ja. Väl hemma hos Mari slocknade hon som ett lyse medan jag försökte hitta en bekväm ställning för foten. Det gick inte så bra. När jag väl hade lyckats hitta ett läge som funkade somnade jag, bara för att vakna 20 minuter senare av att det kändes som att foten höll på att gå av. Gav upp sömnförsöken och bestämde mig för att gå till akuten med en gång, för det kändes värre än någon stukning jag haft tidigare (och såna har jag haft många) och jag kände att jag åtminstone ville ha ett par kryckor så att jag kan ta mig fram lite snabbare än i snigelfart.

Efter röntgen på akuten stod det klart att inget var brutet, men läkaren sa att det var en kraftig stukning och att jag bör räkna med att ha ont i ett par veckor. Så med en lindad fot, ett recept på Voltaren (som räcker i nästan 17 dagar) och med kryckor i högsta hugg kunde jag till slut bege mig hemåt, efter en lång natt och förmiddag utan sömn. Kom hem för en liten stund sedan och nu funderar jag på att droga mig lite och sova ett par timmar. Ja, det låter som en bra idé.