Jävla fotfanskap

Jag har bokat spinning på tisdag, men om foten ska hålla på och larva sig som den gör för tillfället kommer det inte funka. Hela dagen har jag gått och funderat på hur jag ska göra för att få den att läka snabbare. Den är tillräckligt bra för att jag ska kunna gå utan att halta, så länge det är plant underlag. Är det lutning eller minsta ojämnheter under fötterna känner jag genast av den där jävla vristen (höll på att skriva bristen, och det hade väl varit ett mer passande ord för tillfället på den bristfälliga jävla kroppsdelen). Trappor funkade inte så bra i början på veckan, varken upp eller ner. Nu funkar det okej när jag ska uppåt, men inte lika bra när jag ska neråt av någon anledning.

Den gör inte ont direkt, mer än när jag "glömmer bort" att jag skadat foten. Det vill säga när jag suttit ett tag och ska resa mig upp och kommer på "just det, foten funkar inte som den ska" eller när jag får en kompulsiv lust att "knaka" fotleden rätt, för det känns som att den inte är på plats ordentligt. Foten är liksom svagare än normalt, den vill inte riktigt göra allt jag vill att den ska kunna göra. Men jag har inte tid med en försvagad fot!! Fan, jag känner hur träningslusten börjar bli svagare för varje dag som går utan att jag kan träna... Dietisten föreslog att jag skulle simma istället och genast tändes hoppet i mig - bara det att jag inte har råd för tillfället! Nästa vecka får jag lite pengar och om fotfanskapet inte är fit for fight för att spinna så tänker jag i alla fall gå och simma. Jag känner hur de där två kilona och fyra centimetrarna letar sig tillbaka på min fläskiga kropp... Nej, nu får det vara nog med träningsuppehåll!