Let's make it official

Jag har varit ganska restriktiv med att skriva om vissa delar ur mitt liv här på bloggen. Men nu är jag less och behöver älta. Jag fattar inte vad jag gör för att alltid - ALLTID - råka ut för män som inte vill ha något seriöst? Okej, i rättvisans namn har jag inte alltid velat ha något seriöst med dem heller. Men då har jag å andra sidan inte fortsatt bete mig som att jag vill det för den delen. Varför är det så lätt för män (ja, jag generaliserar - jag vet att det finns undantag) att ösa ur sig komplimanger och lovord, utan att egentligen mena dem? Vad är det som gör att de vill äta kakan men samtidigt ha den kvar? Varför tror de att det är okej bara för att de sagt från början att de inte vill inleda något förhållande? Varför lyssnar de inte när man säger ifrån och säger att det faktiskt inte funkar för alla parter och att det kan leda till oanade konsekvenser om det fortsätter?

Jag är trött på det. Jag vill träffa någon som är seriös. Som vill ha hela mig, inte bara valda bitar och bara när det passar dem. Någon som jag kan hålla i handen samtidigt som jag sparkar i lövhögar i en park. Någon som skrattar åt mina dåliga skämt. Jag behöver någon som inte blir ivägskrämd av vare sig min barnslighet eller när jag blir överdrivet analyserande och djup. Någon som jag kan prata om allt och inget med. Någon som vågar och vill öppna sig för mig. Någon som kan tänka sig att offra en kväll med polarna för att få ligga i soffan och pilla i mitt hår. Någon som vågar ge sig hän åt känslorna och bygga på något varaktigt. Någon att älska och bli älskad av - på riktigt.

Jag vill allt det där, och jag vill det nu.