Distansförhållanden

Jag blir alldeles varm inombords när jag läser om svenska Anders och sydafrikanska Sally. Deras kärlekshistoria ger mig hopp :) De visar att avståndet inte har någon betydelse om känslorna är de rätta.

Anders säger något som jag håller med om till hundra procent: "Tidigare har jag varit i förhållanden där man inte vågat ge varandra utrymme. Då kvävs jag. Det är väldigt viktigt att man ger varandra space, och framför allt att man litar på varandra."

Just det där med tillit kan ju vara svårt i ett distansförhållande, och svartsjuka kan bli ett problem. Men det är som Sally säger, att om man är en svartsjuk person och vet med sig hur det är går det att kontrollera så att det inte är något som partnern råkar ut för.

Jag har själv haft ett distansförhållande. Det fungerande betydligt bättre än vad jag hade kunnat tro från början. Sedan tog det visserligen slut, men det var inte på grund av avståndet utan av andra skäl. Så jag tror som sagt inte att distansförhållanden automatiskt blir dåliga förhållanden. Det blir vad man gör det till, och om man har ett stort behov av space kan ett distansförhållande rent utav vara den perfekta lösningen - förutsatt att man litar på varandra och vet att det är ett riktigt förhållande med allt vad det innebär, bara det att man inte träffas lika ofta som "vanliga" par. Det är som Anders och Sally säger - vi lever ju faktiskt på 2000-talet och kan hålla daglig kontakt ändå via sms, telefonsamtal, e-post och chatt.