Tandtrådsfunderingar

Förut var det tur om jag tandtrådade ett par gånger i månaden. Nu går det inte en dag utan att jag gör det. Det har blivit som en drog. Om jag inte tandtrådar får jag ångest och nästan känner hur kariesbakterierna frodas och gräver sig djupare in i tänderna. De säger att det funkar likadant med träning. Än har jag inte lyckats få det till att bli som en drog. Fast stegräknaren hjälper nog till lite på den fronten. Har bara kommit över 10000 steg en dag sen jag skaffade den och det ger mig lite dåligt samvete. Inte så dåligt samvete att jag sett till att ta de där 10000 stegen varje dag. Men det är nog bara en tidsfråga. Idag gick jag 8388 steg. En sketen promenad till och jag hade kommit upp till den magiska siffran. Men imorgon kommer jag hamna på andra sidan gränsen, det är jag övertygad om. Sen kommer det sporra mig att gå ännu mer nästa dag. Eller, åtminstone hoppas jag det. Det gick ju med tandtrådandet, så varför inte...?