Det här med kärlek
Egentligen är det inte så jävla svårt. Någon som jag gillar för den han är utan att vilja ändra på något och någon som gillar mig på samma sätt. Men ändå verkar det vara en svår ekvation att få ihop. Jag brukar försöka acceptera personer som de är, och det går till en viss gräns. En enda gång har jag känt att jag inte ville ändra det minsta lilla hos en person. Det skrämde både honom och mig. Trots allt vill jag känna så igen, och jag vill att det ska vara besvarat. Ska det vara så omöjligt?
4 kommentarer:
I ärlighetens namn - var det inte så att du inte ville ändra på honom eftersom du inte visste vad han dolde?
Personligen vill jag definitivt ändra på en massa saker hos J, men jag försöker att låta bli att påverka henne eftersom det inte skulle bli bättre av det.
Förmodligen var det så. Jag vill inte vara så blind som jag var då, men jag vill känna så för någon igen. Jag tror inte att det finns någon som är "perfekt", men känns det tillräckligt bra kan man ha överseende med saker och ting. Kanske till och med rökning :)
Precis. Jag menar - vem vill ha någon som "ändrar" sig för ens skull? Det är en sak att kompromissa, men ändra sig tycker jag bara man ska göra för sin egen skull. Annars mår man ju inte bra av det.
Ja, alltså det jag menar med att inte vilja ändra någon är att man accepterar den andra som den är utan att reflektera över det särskilt mycket. Jag visste att den där personen inte var perfekt, men det gjorde inget. Sen visade det sig att han gjorde saker jag inte kunde acceptera men det är ju en helt annan sak. Jag tror aldrig jag medvetet skulle gå in för att ändra mig för någon annans skull, då blir man ju en dörrmatta - och det är jag INTE. Och jag vill heller inte ha nån som rättar sig efter mig hela tiden, det är ju bara irriterande tycker jag.
Skicka en kommentar