Skit också

Jag oroas över mig själv ibland. Nu syftar jag inte på att jag tror att jag är döende i cancer eller något annat hypokondriskt dravel. Nej, jag oroas över mina tankar och känslor och hur jag reagerar på dem. Jag kan gå runt och tro att jag inte alls bryr mig om en viss sak, men så händer något som ställer allt på sin spets. Plötsligt kanske jag gråter över det där jag inte trodde mig bry mig om. Vad fan betyder det?! Bryr jag mig trots allt? Och om jag gör det, hur mycket mer är det egentligen jag bryr mig om men som jag inte släpper ut? Och det värsta är att jag inte vet hur jag ska tackla dessa små utbrott av... ja, vad det nu är.

Jag borde inte sitta här och blogga. Jag borde plugga till provet jag har imorgon. Provet som jag inte varit på mer än kanske en lektion inför. Provet som jag inte läst något inför. Men tankarna är någon annanstans.