Anonyma nätdejtare

Jag skrev det här för ett och ett halvt år sedan, men det är fortfarande något jag kan stå för:

Hej. Jag heter Saga och har prostituerat mig. Inte mot kontant betalning men mot middagar,
resor, biobesök och hålla-handen-på-stan-och-låtsas-att-vi-är-tills ammans-sessioner.

Jag vill inte längre träffa okända män för att äta middag, spela bowling, dricka drinkar
eller ta promenader med. Jag vill inte låtsas att jag känner mer än jag gör och jag vill inte
fortsätta träffa trevliga killar för att ”se vart det leder”.

Jag vill inte låtsas vara någon jag inte är. Jag vill inte stoppa undan jobbiga tankar och känslor
av rädsla för att killen ska tycka att jag är negativ och inte värd att umgås med. Jag vill inte
tigga bekräftelse eller stärka mitt ego med tillfälliga affärer. Jag vill inte bli bjuden på dyra
lyxrestauranger med mat i pytteportioner eller låtsas bli imponerad av en fin bil.

Jag vill inte sälja mig som den perfekta framtida flickvännen eller som någon som är nöjd
med att inte vara tillsammans på riktigt, men ändå bete mig som att vi är det. Jag vill inte vara
kravfri eller satt med ett bäst före-datum. Jag vill inte veta att jag inte är den enda. Jag vill inte
vara någon som duger i väntan på bättre. Jag vill inte testa mig fram. Jag vill inte få höra
att jag är ung och inte behöver ha ett riktigt förhållande ännu.

Jag vill bli respekterad, älskad och ärligt bemött. Jag vill känna mig behövd. Jag vill lyssna
på viktiga saker och få berätta om viktiga saker. Jag vill ha ett pirr i magen och veta att det är
besvarat. Jag vill laga mat tillsammans hemma i mitt eget kök. Jag vill känna att den jag
håller i handen på stan betyder något för mig. Jag vill vara med någon som kan tänka sig att vara
med mig imorgon också. Och dagen efter det. Och nästa vecka, nästa månad och nästa år.

Jag heter Saga och jag vill inte nätdejta mer.