En begynnande livskris...?

Snart fyller jag 28, och de flesta i min ålder har redan fått igång sin karriär och en del har familj och barn. Vad har jag? Ja, inte har jag någon egen familj eller ens pojkvän (vilket i och för sig varit frivilligt den här singelperioden). Fyra års högskolestudier har jag bakom mig, studier som inte ledde till någonting mer än studieskulder, vilket i sin tur lett till att jag måste ta skitjobb för att överhuvudtaget kunna betala tillbaka. För att inte hamna i en negativ spiral har jag valt att skola om mig, till ett jobb som är inom ett område som intresserar mig och som jag dessutom vet kommer att kunna erbjuda mig jobb efter examen. Men ändå gnager det i mig. Har jag valt rätt? Finns det verkligen möjlighet att kombinera det här med det jag har pluggat tidigare (vilket är mitt mål)?

Motivationen höjs inte direkt av att jag tycker att utbildningen är barnsligt lätt. Medan de andra sitter och har ångest över prov och läxförhör orkar jag knappt bry mig. Jag får VG ändå. Jag har aldrig varit en VG-student - särskilt inte när jag inte ens brytt mig om att få bra betyg. De höga betyg jag fått tidigare har jag fått för att jag varit intresserad och därför velat lära mig. Jag har nog aldrig varit med om att vara understimulerad på det här sättet. På kommunikationslektionerna när läraren pratar om hur man skriver referat och hur man använder citattecken sitter jag mest och gäspar och dagdrömmar. Jag kanske inte är verksam journalist, men skriva artiklar, reportage, personporträtt, notiser och referat - det kan jag fan. På anatomin, som egentligen är det enda ämnet som jag inte behärskar helt, får vi fåniga läxförhör där vi ska svara på frågor som "Vad heter röda blodkroppar med ett annat namn?" och "Är utandningen främst passiv eller aktiv?". Den sistnämnda ska man inte ens utveckla med ett "varför det är så-svar".

Jag vill gå klart den här utbildningen, men jag vill att det ska vara en utmaning. Är jag för smart för utbildningen, eller har de för låga krav? :oP Ingen annan i klassen verkar tycka att det är så lätt. Fast i och för sig är de flesta i min klass mammor som jobbat inom vården och vill "uppgradera" sig, och de få som har pluggat på högskola hoppade av efter någon termin. Inte för att fyra års högskolestudier automatiskt gör att man är smartare än alla andra ;) Hursomhelst så har jag bestämt mig för att försöka härda ut åtminstone till praktiken, för det känns som att jag inte kan få någon vettig bild av jobbet förrän jag provat på det. Jag ska försöka se till att jag får göra praktik på ett ställe där det finns möjlighet att göra annat än att bara skriva journaler hela dagarna.

För att återgå till det jag började det här inlägget med, att jag snart är 28 och inte har kommit någonstans känns det som, så har jag en fråga jag fortfarande inte lyckats få svar på: Hur vet man om det man gör är rätt? Har man verkligen hamnat rätt om man önskar att den där utbildningen på Berghs School of Communication inte hade blivit inställd så att jag hade kunnat gå den istället för den jag går nu? Eller när man söker jobb på lektionstid, och tackar ja till att komma på frilans-workshop fast man vet att man har lektioner den dagen? Det ultimata vore förstås om jag kunde kombinera det jag gör nu, med det andra som lockar - media, marknadsföring och att skriva. Kan inte Murphy för en jävla gångs skull se till att det går bra för mig? (ja, jag vet att det bara är jag som kan se till att det går bra, men det är ju inte säkert att det går bra för det...)

Nu är jag i alla fall ledig några dagar. Ska koppla bort allt vad studier heter över påskhelgen. Mamma ville att jag skulle komma ner över påsk, så imorgon åker jag till Kalmar. Synd att alla jag umgicks med har flyttat därifrån... Men numera är ju syrran myndig så jag kanske släpar med mig henne ut på lördag, till alla ställen jag brukade gå till (de som finns kvar att gå till förutom kåren, studentpuben och Sjösjukan...) och minnas de gamla goda mediestudenttiderna när det inte fanns några regler om hur ofta man fick gå ut, och alla som man pluggade med inte var småbarnsmammor som jämförde bebisbajs med varandra... :oP