Småländska populärt i Norrland
Som en smaskig kvällstidningsrubrik, ämnet för idag :) Men det verkar onekligen så. En kollega satt och ringde till sydsvenska företag och på eftermiddagen hade hon morfat till sin dialekt så att det lät som en blandning mellan småländska, skånska och göteborgska. Jag skojade lite och sa att jag kanske ska börja prata norrländska så att norrlänningarna jag ringer till blir lite mer vänligt inställda mot mig. Men det föll på att jag inte kan hålla mig till en norrlandsdialekt utan blandar dalmål med luledialekt och annat som i mina öron låter som norrländskt (men som för infödingarna säkert bara låter knäppt). Men så kom jag på att jag ju faktiskt kan prata småländska, har ju bott i Smålands djupa skogar halva mitt liv. Det var lite nervöst inför första försöket och det lät kanske inte så äkta (men det kan bara en smålänning avgöra), men tamejfan! Det funkade! Plötsligt fick jag inte luren i örat en enda gång, alla jag pratade med var trevliga och tillmötesgående. Det är ju sjukt att folk ska ha förutfattade meningar om man råkar låta lite stockholmsk (jag har ju inte ens kvar min 08-dialekt som jag hade som liten). Det återstår att se om jag fortsätter vara småländsk imorgon också... :oP Ska kanske testa min teori en hel dag och om resultatet blir bättre än normalt, ja då har vi det bekräftat - dialekter funkar i vissa sammanhang :)
3 kommentarer:
Hum... om jag skulle försöka att bevara min småländska? Jag gör ju allt för att "sudda bort" den... :))
Jag tycker inte det är en särskilt snygg dialekt, men om jag tjänar mer pengar på att prata det så varför inte ;) Varför ska du slipa bort din dialekt för?
Hörru det där är redan bevisat! Värmländska och dalmål säljer bäst, om jag minns rätt :)
Skicka en kommentar