Alzheimers Light

Igår glömde jag nycklarna i låset, men det märkte jag inte förrän grannen ringde på och sa att nycklarna satt kvar i dörren. Det var andra gången det hände. Han måste ju tro att jag är senil. I och för sig är jag nog det. Åtminstone lär jag ha Alzheimers Light. Idag lyckades jag med konststycket att slarva bort hundralappen jag skulle betala min lunch med, från det att jag skulle ta bröd till att vända mig mot kassan igen för att betala. Den stackars kvinnan bakom disken hjälpte mig till och med att leta efter sedeln när jag vänt ut och in på fickor och väska utan att hitta den. "Det här är ju pinsamt, jag hade den ju nyss!" var det enda jag kom mig för att säga. I nästa stund tänker jag högt "Jag kan väl inte ha varit så korkad att jag la den i brödpåsen?". Jo, det kunde jag visst. Där låg den, i brödpåsjäveln och jag höll på att skämmas ihjäl. Senare lyckades jag boka in ett möte på jobbet, bara det att jag skrev fel företag i bokningslistan och dessutom sa fel företagsnamn till människan jag pratade med. Och han sa ingenting! Jag märkte mitt misstag i alla fall, och det var väl tur. Hade varit lite pinsamt för mig om revisionsbyrån i Hudiksvall stod frågande inför besöket, och vatten- och värmebolaget i Falun/Sandviken/nån annan Norrlandshåla undrade vart säljarjäveln höll hus.

Nåja, man kan inte alltid vara på topp.