onsdag 6 juni 2007

La-de-da, la-de-da, la-la

Efter att ha sett Annie Hall kan jag bara konstatera att Woody Allen och Diane Keaton är en rolig kombination. Fnissade och frustade mig igenom nästan hela filmen som var befriande avslappnad och saknade allt vad tillrättalagda repliker heter. Sånt gillar jag! Tycker dock inte att filmen höll samma klass rakt igenom, från att ha börjat som en klockren komedi mynnade det hela ut i något som snarare kan benämnas som drama. Men klart sevärd var den i alla fall, det trodde jag nog inte själv faktiskt. Har av någon anledning inte sett något med Woody Allen tidigare.

Del ur en rolig dialog när Alvy och Annie just träffats (de blir introducerade av Alvys kompis när de ska spela tennis-dubbel):

ALVY
(Clearing his throat)
You-you play ... very well.

ANNIE
Oh, yeah? So do you. Oh, God, whatta-
(Making sounds and laughing)
whatta dumb thing to say, right? I mean,
you say it, "You play well," and right
away ... I have to say well.
Oh, oh ... God, Annie.
(She gestures with her hand)
Well ... oh, well ... la-de-da,
la-de-da, la-la.

2 kommentarer:

Herman sa...

Zelig är annars en rätt skön Woodyfilm... fejkad dokumentär om en mänsklig kameleont...

Herman sa...

Eller för att citera Beavis & Butthead...

"If you were a chick, would you go out with your dad?"

"Not if his name was Woody."