Flåsa Flåsarsson rapporterar
Jag överlevde mitt första spinning-pass någonsin. Men det var på håret! Jävlar vad jobbigt det var. Sista halvan av passet sneglade jag på klockan hela tiden och undrade när det skulle ta slut. När det var ungefär 10 minuter kvar var jag beredd att kliva av cykeljäveln närsomhelst, alternativt svimma eller kräkas. När jag efteråt flåsande berättade för instruktören att det var mitt första pass någonsin sa hon att jag varit jätteduktig. Ja, eller hur. På att droppa ner golvet med min svett kanske ;) Sen kom det fram en snubbe som spinnat på cykeln bredvid mig. Jag märkte under hela passet att han sneglade åt mitt håll och jag tänkte flera gånger nästan säga "Ja, jag är nybörjare - sluta glo för fan!" (men det var jag för andfådd för). Det visade sig att han också var instruktör och han sa att han sett mig under passet och lagt märke till "hur duktig jag var"... Jag gick därifrån med bådas välmenande (?) "Du kommer väl tillbaka?" ringandes i öronen. Vi får väl se, vi får väl se...
Klart jag går tillbaka, jag måste ju. Dessutom vill jag se om jag orkar stå upp fler gånger nästa gång. Det räcker inte bara med att trampa hela passet, man måste ju orka göra stå-övningarna också.
3 kommentarer:
Härligt jobbat!
Har testat spinning en gång... var lika jävla slut som du var! Frågan är om jag någonsin testar det igen, det var säkert 2-3 år sen jag gjorde det. :)
Jag skulle ha spinnat igen i onsdags, men när jag gick in för att kolla min bokning såg jag att de ändrat passet från "bas" till "medel" och det kände jag att jag verkligen inte pallade. Så jag bokade in mig på ett gympapass istället. Det var nog en rätt rolig syn att se mig försöka koordinera armar och ben samtidigt ;) Nästa vecka blir det både spinning och gympa!
Skicka en kommentar