onsdag 29 oktober 2008

Där får jag för att jag skjuter upp saker...

När jag pluggade i Kalmar köpte jag ett pennskrin. Jag tyckte om det där pennskrinet väldigt mycket, det är blått och ser ut som ett hundben. När jag började plugga igen tänkte jag att jag inte behövde köpa något pennskrin eftersom jag redan hade ett. Men då hittade jag det inte! Jag letade och jag letade. Ingenstans fanns det att hitta, och jag trodde att pennskrinet var förlorat för alltid.


När jag pluggade i Kalmar köpte jag en armbandsklocka också. Det var en jävligt dyr klocka för en student, men jag tyckte att jag var värd den. Den klockan har jag heller inte sett skymten av på väldigt länge, och jag funderat lite över var jag kan ha lagt den. Lite synd att slarva bort en så dyr klocka kan man ju tycka...

Idag köpte jag en baddräkt. Den gamla går inte att använda längre eftersom den "råkade" bli tvättad i 60 grader. Den skulle inte tvättas i maskin överhuvudtaget... Nu när jag har en ny baddräkt har jag ingen ursäkt att inte gå till simhallen längre. Det är dags att ta tag i fläskbrännandet och det bränns inget fläsk av att sitta på ändan och bara fundera på det. Så ikväll började jag leta efter låset som jag hade när jag simmade regelbundet senast, för typ hundra år sedan. I jakten på låset hittade jag min klocka! Den låg undangömd längst ner i min stökiga skrivbordslåda. Låset, ja det låg nästan mitt framför ögonen på mig, i en skål på skrivbordet...

Sedan skulle jag ta ner min gamla träningsväska som jag bara slängt upp på hatthyllan i väntan på bättre träningstider. Och där har den legat länge tydligen. Hittade en gammal tidning från oktober 2006. Jag har alltså inte använt väskan på två år! Inte nog med det, det låg en gammal vattenflaska och några gummisnoddar (så gamla att de föll sönder!) där i också. Och allra längst ner hittade jag - mitt pennskrin! Jag blev så glad!

Jag tar upphittandet av mina kära gamla saker som ett tecken på att det är rätt tid att börja simma igen :) Så nu tänker jag raka mina ben och armhålor och packa den dammiga träningsväskan, för nu ska här simmas! Tänk om jag hade fått för mig att börja träna tidigare, då hade jag hittat min klocka och pennskrinet för länge sen... Får se om jag lär mig min läxa, och slutar skjuta upp saker i all evighet...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Du ska absolut se det som ett tecken... sen om det är gott eller ont det får du själv välja... ;)

Anonym sa...

Nu tycker jag att det verkar som om du skjuter upp bloggskrivandet litet grand;)
/Johanna