Hypokondrikern härjar igen

Jag vaknade i morse och kände mig konstig (ja, konstigare än vanligt - innan du ens hinner fråga). Det brukar jag göra innan jag blir riktigt sjuk. Jag är fortfarande slemhostig efter den där influensaslängen jag hade för några veckor sedan. Knappt hann jag bli av med den så åkte jag på en penicillinkur mot tandinfektion. Så mitt redan usla immunförsvar lär väl vara satt helt ur spel vid det här laget. Har känt mig extremt trött den senaste tiden, särskilt de senaste dagarna. Illamående har jag varit emellanåt och lite "halvyrslig" (om nu det ens är ett ord). Kanske beror det på all satans värk jag haft - dels i tanden och dels i foten som bestämt sig för att jävlas utan anledning - och alla smärtstillande preparat jag stoppat i mig i form av Citodon, Ibumetin, Panodil (vanlig, Zapp och Forte), Naproxen och gud vet allt. Jag som aktar mig för smärtstillande i vanliga fall, stackars lever. Stackars mage, överhuvudtaget.

Och i morse vaknade jag alltså och kände mig eländig, ont i halsen och öronen och som en hjälm över skallen. Fast det är liksom ingen dunkande värk i vare sig halsen eller öronen, snarare ett molande som förebådar att det är värre saker på g. Jag är så trött på att aldrig få vara på topp!