Hormoner

Har du mensfobi eller är allmänt pryd kan du hoppa över det här inlägget

När jag har mens löper mina hormoner amok. Det handlar inte om att känslorna går som en berg- och dalbana, nej det är betydligt värre än så. Jag talar om ren och skär kåthet, att varenda snygging inom synhåll förvandlas till lovliga sexobjekt. Om jag hoppar över mensen (äter man p-piller kan man nämligen göra det, även om jag undviker det i möjligaste mån) får jag dubbelt upp av allt som har med mens att göra nästa gång. Med andra ord, förutom en djävulsk pms och ömma tuttar som håller i sig från det att man egentligen skulle haft mens första gången plus dubbel mensvärk, så blir jag dubbelt så kåt vid "mensen som kommer efter att man hoppat över den förra". Det här är en sådan gång. Det sjuka är att det inte ens är biologiskt försvarbart att bli så sexuellt frustrerad vid mens, jag menar borde inte Moder Natur sett till att vi är som mest kåta vid ägglossning när det borde vara då vi ska vilja ha mest sex för att säkra artens fortlevnad (och annat Darwinistiskt dravel)...?

Men för att återgå till kärnpunkten, nämligen det faktum att jag har "dubbelmens" och därmed drabbas av kåtslag utöver det vanliga... I morse tvivlade jag allvarligt på om jag skulle klara av att överhuvudtaget ta mig till jobbet. Det började med att en kille klämde sig ner bredvid mig (jag måste komma ihåg att sätta mig på vanliga säten nästa gång, och inte på de nedfällbara "extra-sätena" som gör att man sitter som packade sillar om alla används) och jag kände doften av hans parfym. My God, vad gott han luktade! Det påminde om saker i det förflutna som jag visserligen kommit över, men oj vad jag fick koncentrera mig på att inte luta mig mot killens axel och sniffa i mig hela honom...! Tilläggas bör kanske att jag i vanliga fall har oerhört svårt för parfymer i lokaltrafiken, eftersom folk i allmänhet har en tendens att bada i sörjor av något de inbillar sig doftar våräng och sommardagg i ett.

Efter några minuter av vad som mest kan liknas vid mental träning i avslappningskonst för att hålla tassarna i styr steg killen äntligen av. En del av mig ville springa efter honom och be honom följa med mig till jobbet så att jag kunde sniffa på honom hela dagen, men jag lyckades lägga band på mig... Åtminstone tills det var dags att byta till tunnelbana och jag såg en skitsnygg kille som jag av självbevarelseskäl ignorerade trots att han faktiskt tittade upp när jag gick förbi. Givetvis steg han av vid samma station som jag, och eftersom blå linjen ligger halvvägs ner till helvetet och därmed har extra långa rulltrappor, fick jag stå och snegla uppåt på hans bakdel en liten stund till ;)

På lunchen fick jag återigen öva i att totalignorera kåtslag nummer trettioelva för dagen, när några snyggingar satt vid bordet bredvid mitt. Hur jag överlevde den här dagen förstår jag fortfarande inte, särskilt som jag inte ens fått utlopp för hormongalenskaperna... Blotta tanken på att det är första mensdagen gör att jag bävar inför morgondagen... Ögonbindel och näsklämma kanske kan vara något att införskaffa. Men framförallt tänker jag se till att det dröjer länge innan jag hoppar över mensen igen, man klarar inte hur många Dubbelt upp av allt som helst innan de mentala och moraliska gränserna och framförallt "hålla sig inom lagen-spärrarna" sprängs av alltför hög hormonbelastning.