Stockholms blodbad II

En mikroskopisk glasbit kan orsaka gigantiska mängder med blod. Det fick jag erfara i förmiddags, när jag trampade in en glasbit i foten just när jag skulle gå hemifrån för att hinna till jobbet i tid. Försökte i en halvtimme att pilla ut eländet, med enda resultatet att blodet sprutade. Men glasbiten satt där den satt. Mitt i det blodigaste ögonblicket ringde givetvis mobilen, det var om ett jobb jag sökt. Efter att jag avslutat samtalet kvickt hoppade jag ut från badrummet till min väska på köksbordet, rotade fram alla jobbpapper för att hitta numret till coachen på jobbet. Vid det laget hade jag insett att jag ändå skulle bli sen och att jag ändå inte skulle få ut glasbiten på egen hand. Talade om att jag behövde åka till vårdcentralen och få glasbiten borttagen och skulle bli sen. Sen plåstrade jag om foten så gott det gick och linkade bort till bussen.

Väl på akuten på närsjukhuset fick jag som brukligt i akutväntrumssammanhang vänta ett tag, innan en sköterska pillade ut plågoanden. Först var hon dock tvungen att hämta en stor manick som skulle föreställa ett förstoringsglas med belysning (den var stor som en mindre truck). Kan lugnt säga att jag kände mig fånig när hon visade mig den mikroskopiska tingesten i form av en glasskärva. Att en sådan liten sak kan orsaka så mycket blod är för mig obegripligt.

Kom så till jobbet, ungefär två timmar försenad (tack SL, jag verkligen älskar halvtimmestrafiken ni envisas med under sommarmånaderna), bara för att mötas av det ena teknikstrulet efter det andra plus att jag glömt alla jobbpapper som jag behövde hemma på köksbordet. Det var by far den sämsta jobbdagen hittills, hade ett enda sketet säljsamtal. Klockan fem sa coachen att jag kunde gå hem eftersom jag drog ner statistiken för dagen. Blev så förbannad, att jag inte ens sa hejdå när jag gick. Det är fan inte mitt fel att de få samtal som kopplades till mig (när systemhelvetet funkade), var till folk som 1. inte var hemma, 2. slängde luren i örat på mig innan jag knappt hunnit presentera mig eller 3. redan var missnöjda kunder till företaget det är tänkt att jag ska representera. Hade ju lika gärna kunnat stanna hemma hela dagen, var min spontana tanke när jag åkte hem, en timme tidigare än tänkt.

Nåja, man kan inte vara på topp alla dagar. Jag önskar bara att den närmaste veckan går fort, för jag längtar till nästa helg då jag får vara ledig för första gången på två veckor. Det är för jävligt att pengabrist vinner över alla andra argument när det kommer till att jobba helger eller inte...