Maskar, möten, låtsasmat och sms-abstinens

Igår och idag när jag var på väg till pendeln såg jag en massa halvt ihjältorkade maskar som kämpade för att komma ner i jorden, bara det att de kravlade på asfalt och kröp åt fel håll. Ända sedan jag var liten och alla andra tjejer sprang för livet när killarna kastade maskar på dem har jag haft en speciell plats i hjärtat för dessa stackars könlösa varelser. Igår hjälpte jag en mask genom att lägga den vid gräset i trottarkanten. Idag tänkte jag att jag faktiskt inte kan stanna och plocka upp varenda liten mask som håller på och torkar till döds, inte om jag ska hinna i tid till jobbet. Men jag tycker synd om de där korkade slingersvansarna som inte fattar att det inte är grönare på andra sidan asfalten och dör i sin strävan efter något bättre, när morgondaggen torkar och folk och bilar trampar och kör på dem. Hur kan man vara rädd för så harmlösa små saker som maskar?

Idag har jag äntligen spräckt nollan på det senaste projektet, och bokat in inte mindre än två besök åt uppdragsgivaren. Jag blev så glad efter första besöket att jag studsade runt i ren extas i fem minuter :) Nu sitter jag och "äter" min lunch bestående av Nutrilett. Det är så långt ifrån mat man kan komma att jag inte ens ids sitta med de andra i köket för att se på dem när de äter sin goda riktiga mat. Men så kan det gå när man är för lat för att orka laga mat som räcker till matlåda dagen efter och dessutom är för pank för att gå ut och köpa något vettigt. Så jag får nöja mig med pulver idag.

En annan effekt av att vara pank är att jag inte haft råd att fylla på mobilen. Givetvis har det drällt in sms från höger och vänster, sms som jag inte kan svara på eftersom 9 öre inte räcker så långt på sms-marknaden. Jag trodde att jag vant mig av med sms-beroendet men det har jag just upptäckt att så inte var fallet. Men senare idag ska jag ladda på mobilen med fräscha pengar och då ska här smsas!