"Jag vill inte bliva stur"

Till skillnad från Pippi (som står för citatet i rubriken) ville jag inget hellre än att bli vuxen när jag var liten. Jag tyckte inte om att jag inte fick bestämma själv, och jag var nog lite brådmogen också för den delen. Till och med idag får jag ibland höra att jag är mogen för min ålder. Vadå "mogen för min ålder"? Vem bestämmer hur man ska vara bara för att man råkar vara si och så gammal?

Nu när jag varit beslutsfattaren i mitt eget liv i närmare ett decennium kan jag bara konstatera att jag inte fattar vad jag längtade efter. Det är beslut hit och det är beslut dit och aldrig är det något jag själv bestämt att jag vill göra. Det är val som måste göras, vare sig jag vill eller inte. Det är inte lätt att vara vuxen. Med "frihet" kommer ansvar. Jobba för att kunna betala skatt, amorteringar, ränta, räkningar och mat. Blä.

Vem fan vill tänka på pensionen vid 27 års ålder? Inte jag. Så därför gör jag det inte heller. Jag skiter i om det straffar sig i slutändan. Om 40 år när det är dags för mig att gå i pension har de säkert ändrat pensionssystemet flera gånger om. Orka bry sig. Jag kanske inte ens lever då. Av någon anledning har jag svårt att föreställa mig själv som gammal. Jag har svårt att se mig själv som mamma, som mormor, som mormorsmor. Jag har fan svårt nog att se hur mitt liv kommer att vara imorgon :oP

Så jag säger som Pippi: "Jag vill inte bliva stur". Jag vill inte fatta några fler tråkiga vuxenbeslut. Jag vill sitta i trädgården vid sockerdricketrädet och leka. För alltid.

Lasse Gjertsen uttrycker det för övrigt ganska bra, det där med att "jobba, äta, skita, sova, dö":