Kinesisk byråkrati och bagageförlust

Nästan hela resan hann avklaras innan något gick fel... Planet från Ulan Bataar till Peking var försenat så när vi kom fram hann vi inte med anslutningsflyget till Dubai. Det var startskottet på en flera timmar lång byråkratiprocess på Pekings flygplats. Jag har aldrig varit med om något liknande! Man kan tycka att det borde vara lätt att helt enkelt sätta oss på en annan flight några timmar senare, men inte i Kina tydligen. En annan passagerare från UB-flyget skulle också till Dubai, men hans flight gick några timmar senare än den vi just missat. Så vi föreslog att vi kunde åka med den istället, och problemet borde därmed ha varit löst. Men icke.

Vi fick efter två timmar besked om att det gick bra att ta den andra flighten, men vi måste lösa ut nya biljetter hos första flygbolagets kontor som låg i en annan terminal. Vi fick en vägbeskrivning och började känna att det kanske fixar sig ändå. Men i immigrationskontrollen blev vi stoppade för att vi inte hade kinesiskt visum. Efter ytterligare förvirring med som mest 15 flygplatsanställda kineser runtomkring oss fick vi sätta oss och vänta. Och vänta. Till slut fick vi fylla i inrese- och utresepapper, för att överhuvudtaget få ta oss till rätt terminal - dit vi eskorterades av två oprofessionella unga tjejer som mest verkade tycka att vi var ohyra... Två franska passagerare från UB-planet hade också missat sin anslutning och de fick genomgå samma procedur som vi, och de var inte särskilt glada... Själv försökte jag hålla humöret uppe och tänkte att det kunde ha varit värre. Och mycket väl, det kunde bli värre.

Vi ledsagades till rätt terminal där vi skulle få vårt bagage för att checka in det igen, men då hade mitt bagage försvunnit. Haralds hade de hittat däremot. Så när vi äntligen fick våra boardingpass efter drygt tre timmars byråkrati fick vi skynda oss till gaten för att gå ombord planet - utan mitt bagage. De skulle skicka det med nästa plan (förutsatt att de hittade min väska...). Efter den obekvämaste flighten hittills kom vi så fram till Dubai. Jag i mina "flygkläder" bestående av långbyxor och långtröja, och inte minsta lilla ombyte. Utomhus var det 35 grader, och det var mitt i natten. Dagstemperaturen kan ligga på närmare 50 grader. Lagom kul :oP Vi åkte direkt till hotellet och sov bort halva dagen. Vid ett-tiden fick vi besked om att mitt bagage skulle komma till hotellet klockan fem. Yay! Så efter en eftermiddag på stan återvände vi till hotellet för att invänta mitt bagage - som aldrig kom.

När vi ringde flygplatsen fick vi veta att de skulle leverera bagaget klockan tio på kvällen istället. Vågade inte riktigt hoppas, men de höll sitt ord andra gången och jag återfick äntligen min väska! Den verkar ha varit med om mycket, trasig lite här och var och låset såg typ uppbrutet ut. Men inget verkar fattas, så jag hoppas att det är ett lyckligt slut på det första bakslaget den här resan :)

På torsdag åker vi hem, med mellanlandning i Frankfurt. Jag hoppas mitt bagage följer med mig hela vägen den gången...

P.S. Kameran i mobilen verkar ha lagt av (den klarar visst inte trycket av att ta flera hundra bilder på kort tid), så det blir inga bilder från Dubai innan jag antingen mirakulöst fixat mobilkameran, alternativt laddar upp bilder från Haralds kamera när vi är hemma.