Vad är väl en bal på slottet...

Ikväll ska Hanna på sin avslutningsbal (med all hysteri som hör därtill). Det innebär att det var nio år sedan jag var på min egen bal, herregud vad tiden går fort... För nio år sedan visste jag ingenting om livet. Kan inte påstå att jag känner mig särskilt mycket klokare nu, trots att jag uppenbarligen samlat på mig en del "livs"erfarenhet. Men mest förundrad är jag över att jag glömt hur vissa saker kändes, fast jag lovade mig själv dyrt och heligt att aldrig glömma bort hur det är att vara ung och missförstådd av hela världen... Förundrad är jag också över att man fortsätter att göra samma misstag om och om igen (okej inte alla misstag, men vissa), fast man rimligtvis måste ha lärt sig hur det slutar redan första gången - eller åtminstone andra gången.

Är det det som är meningen med livet? Att gå runt och söka efter svar som inte går att finna? Usch för det säger jag. Från och med nu tänker jag ta dagen som den kommer, inte planera eller fundera så jävla mycket över vad framtiden bär med sig. Det lär jag ju få veta förr eller senare ändå.