Dagen D

Precis som förra gången jag gjorde gastroskopi lyckades jag även denna gång av någon anledning få en massa röda prickar runt ögonen och i ansiktet. Nu kan jag med andra ord konstatera att det är en efterföljd* av gastroskopin, och inte på grund av vurpor i rulltrappor (för några sådana var jag inte med om idag). En annan gemensam nämnare utöver de röda prickarna, var att det inte var särskilt trevligt den här gången heller.

Koloskopin minns jag inte mycket av, och det lilla jag minns förpassar jag helst till glömskans dal för de minnena handlar mest om smärta och tårar. Men tack vare smärtstillande, lugnande och lustgas har större delen av undersökningen försvunnit i minnesluckor. Det ska tydligen vara vanligt, men det känns ganska konstigt om jag ska vara ärlig. Jag minns att det gjorde sjukt ont i början och att jag då fick lustgas. Jag minns även att det gjorde lika ont på slutet. Däremellan har jag ett par konstiga minnesglimtar, och jag tror att jag svarade på två frågor. Den första var "Mår du bra, Saga?", och mitt svar (om jag nu sa det överhuvudtaget) var "Jag tror det". Den andra frågan vet jag inte om jag inbillade mig, jag minns bara att jag kände mig förvirrad och att tankarna inte riktigt hängde med, tror jag hallucinerade/drömde lite också faktiskt. Jag kommer också ihåg att de bytte personal mitt under ingreppet. Vad som hände under resten av den dryga halvtimmen har jag inte en aning om. Lika bra det. Hoppas verkligen att jag slipper göra om det.

* Förmodligen på grund av att man inte kan hejda kräkreflexerna, vilket i kombination med ihopknipta ögon antagligen resulterar i en mängd små mikroskopiska blödningar under huden - helt enligt min egen amatörmässiga tolkning.