Är det bara jag...

... som undrar varför spara-ikonen i Word fortfarande ser ut som en diskett?

Såna här dagar älskar jag Stockholm

Välkommen till träningsdagboken

Jag spinnade idag igen och den här gången var jag förberedd på att det skulle vara jobbigt (helt ärligt var jag inte jättepepp inför att spinna igen), men det gick ju hur jävla bra som helst. Jag gillar att känna pulsen slå och att vara andfådd. Skumt. Jag orkade till och med stå flera gånger idag, närmare hälften av gångerna. Hade säkert kunna pressa mig så att jag stod varje gång, men det känns onödigt att ta ut sig redan från början. Jag är sjukt impad av mig själv att jag faktiskt var bättre den här gången och till och med kände att jag hade krafter kvar, trots att jag jobbade mer den här gången.

På onsdag ska jag gympa. Det är fan nästan så att jag känner för att boka in mig på ett tredje pass, man kanske skulle prova på något annat. Hmm. Jag har på känn att den här bloggen kommer att utvecklas till en träningsdagbok. I alla fall om jag ska fortsätta skriva om träningen hela tiden... Ser man på de senaste inläggen ligger den i riskzonen, bloggen alltså. Men det ger jag blanka faan i just nu, för om jag hade vetat att jag skulle få en sån kick av att träna hade jag börjat för länge sen! Alltså, seriöst. Jag kan se mig själv som en träningsfjolla. Och det är stort för att komma från mig. Det är så sjukt härligt att känna att det är kul att träna, för första gången i mitt liv :)

Midsommarnattsdröm

Inatt (eller ska man följa normala människors dygnsrytm var det väl i morse) drömde jag att jag missade min träning. Varför minns jag inte, men jag kommer ihåg vilken ångest jag kände. När jag kom att tänka på det för en stund sedan insåg jag att jag nog hade känt så i verkligheten också. What the hell is happening to me?

Träningsvärk

Det var så länge sedan jag hade träningsvärk att jag har glömt om det är normalt att den blir värre. Är det det? Igår kände jag en lätt spänning i diverse muskler, främst i axlar och armar. Framåt kvällen började jag känna av träningsvärk även i magen och ryggen, det tog emot varje gång jag skulle böja mig framåt eller resa mig upp. Och idag gör det ont i hela mellangärdet när jag nyser...! Herregud. Jaja, det är väl bra att det känns att jag tränat i alla fall. Nästa vecka blir det både spinning och gympa. Jag tror att jag kommer ha svårt att sluta när min gratisträningsperiod är slut... Man kan alltid hoppas att min ekonomiska situation hunnit bli lite mer stabil till dess! :)

Deal?

Kan man göra en deal med vädergudarna? Eftersom jag ändå ska jobba hela sommaren kan det lika gärna fortsätta regna som det har gjort oavbrutet i ett antal dagar nu (är det meningen att det ska vara 8 grader, spöregn och snålblåst så till den grad att paraplyet går sönder i mitten på JUNI???). Fast det behöver bara regna under veckorna. På helgerna när jag är ledig kan det få vara runt 25 grader och sol. Vädergudar, hur låter det?

En gång i tiden...

... var jag faktiskt rätt snygg. Det var innan jag hade gått upp alla de där förbannade kilona igen. Imorgon börjar nya jobbet, vilket innebär att jag får ordning på rutinerna igen. (är förresten lite nervös inför jobbet men det går nog bra) Jag ska bli snygg igen, inom en inte allför avlägsen framtid om jag får bestämma!

Såhär snygg var jag för tre år sedan (då visste jag
visserligen inte att min blekhet berodde på
blodbrist...), och snart ska jag bli det igen...!

Ett beslut är fattat, alternativt OD inför detox

Den medicinska studien jag är med i kräver att jag följer en viss diet - 60% proteiner, 30% fett och endast 10% kolhydrater. Så idag tog jag beslutet att sluta med alla sötsaker. Inget är förbjudet, men jag tar en timeout på obestämd tid. Inför mitt detoxande som börjar imorgon har jag således bestämt mig för att proppa i mig onyttigheter en gång för alla. Just för dagen var jag sugen på Subway-macka och 7Eleven-brownie, så det var vad det fick bli. Jag har fortfarande två bitar av den förbannade brownien kvar, och den ska ner. Jag mår illa som fan, men ska jag detoxa så är det lika bra att få en överdos som heter duga - så att jag inte vill ha nåt med kolhydrater att göra överhuvudtaget i fortsättningen. Wish me luck...

Flåsa Flåsarsson rapporterar

Jag överlevde mitt första spinning-pass någonsin. Men det var på håret! Jävlar vad jobbigt det var. Sista halvan av passet sneglade jag på klockan hela tiden och undrade när det skulle ta slut. När det var ungefär 10 minuter kvar var jag beredd att kliva av cykeljäveln närsomhelst, alternativt svimma eller kräkas. När jag efteråt flåsande berättade för instruktören att det var mitt första pass någonsin sa hon att jag varit jätteduktig. Ja, eller hur. På att droppa ner golvet med min svett kanske ;) Sen kom det fram en snubbe som spinnat på cykeln bredvid mig. Jag märkte under hela passet att han sneglade åt mitt håll och jag tänkte flera gånger nästan säga "Ja, jag är nybörjare - sluta glo för fan!" (men det var jag för andfådd för). Det visade sig att han också var instruktör och han sa att han sett mig under passet och lagt märke till "hur duktig jag var"... Jag gick därifrån med bådas välmenande (?) "Du kommer väl tillbaka?" ringandes i öronen. Vi får väl se, vi får väl se...

Klart jag går tillbaka, jag måste ju. Dessutom vill jag se om jag orkar stå upp fler gånger nästa gång. Det räcker inte bara med att trampa hela passet, man måste ju orka göra stå-övningarna också.

Det mest skrämmande av allt

Att döma av hur folk beter sig kan man tolka att det mest skrämmande som finns här i livet är inte våldtäktsmän, mördare, terrorister, flygkrascher, höjder, spindlar eller något annat fånigt. Nej, det läskigaste av allt är folk som är vänliga, trevliga och öppna. Vad är det för fel på dem, liksom? Ja, för man kan ju inte bjuda på sig själv utan att ha baktankar med det. En normal människa ska hålla sig på sin kant, vänta tills man blir tilltalad med ett "hej" (på sin höjd, man vill ju inte bli klassad som psykopat när man hälsar på folk) och hålla sin kompis Jante i handen. Har jag inte rätt?

I fucking did it!!

Ursäkta svordomen i rubriken, men jag är så fruktansvärt glad. För ett halvår sedan var jag beredd att kasta in handduken, tyckte att mållinjen knappt syntes borta vid den suddiga horisonten - och nu är jag här. Fy fan vad jag har kämpat den här terminen. Jag har haft 70-timmarsveckor ibland, men jag har bitit ihop och tänkt att "det ska fanimej gå". Och det gjorde det! Jag har tagit min examen och som jag tidigare nämnt har jag dessutom fixat fast jobb (börjar 15 juni, mer detaljer kommer senare - jag lovar!). Jag är så stolt över mig själv! Det är totalt osvensson och emot jantelagen att säga så om sig själv, men jag är fan värd alla ryggdunk jag kan ge mig själv. I FUCKING DID IT!

Life is still good

^Åh herregyud vad jag är onykter nu. Har inte varit så här lulliug sen kryssbibgeb (hahahaha) förra året. Jag ser att det är felstvart men jag orkar faktriskt inte ändra just nu. Jag är fölr gammal (29 om tre dagar, OMG) flr att ha såna här fjortisfyllor med allt vad det unnebär, men det är jag fanimej värd IDAG. Jag har tagit examen och jag har firat för att jag är så jävla bra! Jag hoppas att de som fick ta del av mina fylle-snms och fyllesamtal förstod att jag fått lite för mkt innanför västen och att jag bara ville dela min gkäjde med dem (fan vad svårt det här blev). Jag ska klåta det här inlägget stå kvar, trots att det är pinsamt bara för att jag ska komma ihåg hur jävla skönt det känns att ha tagit examen!!! Jag vill till och med komma ihåg det framtvingade improviserade talet, för att jag var så jävla dum och viftade med mina lotter (jag vann förresten ett usb-minne!). Jag kramade nästna allla lärare och jag sa till en av dem att hon var bäst, hoppas hon tog åt sig för jag menade det trots att jag var rätt rund under fötterna redan då :) Sju VG och fyra G (varav ett var för praktiken där man inte kunde få mer än G) tycker jag är jävlgit bra jobbat. Jag hoppas att jag inte blir bakis för första gången i mitt liv imorgon. Natti.

Life is good

Jag har gått ut med toppbetyg (och fullständigt betyg, som omväxling...), fixat ett fast jobb på ett ställe jag verkligen vill jobba på och livet känns bara... fantastiskt bra för tillfället!

Nackdelen med att ha en stegräknare med för många funktioner

Idag när jag tittade på stegräknaren tyckte jag att det var konstigt att jag inte kommit upp i mer än 6000-nånting steg, men jag tänkte att jag hade väl inte gått så mycket som jag trodde, trots att jag gått till stationen i Haninge, från Södra station till skolan och sen till Centralen tillsammans med Baffe och sen från stationen och hem igen. När jag kom hem hade stegräknaren landat på 8000-nånting steg, och jag tyckte fortfarande att det var lite. Men eftersom jag skulle tvätta och hade planer på att gå ut en liten sväng tänkte jag att det rättar till sig. Sen när jag väl var ute och gick med Hanna så tittade jag på stegräknaren och såg att det fortfarande bara var nånting på 8000 steg. "Va fan!! Har den hakat upp sig?!" tänkte jag och tryckte på några knappar samtidigt som jag fortfarande gick. Till slut kom jag till en siffra som rörde på sig för varje steg jag tog - drygt 14000 steg! Det var en jävla skillnad. Först trodde jag att jag kommit till en annan dag (för stegräknaren har 7 dagars minne), men så insåg jag att jag kommit åt knappen som visar "aerobic-steg", det vill säga steg som tas i en snabbare takt än "vanliga" steg. 8800 aerobic-steg av drygt 14500 är väl inte så illa pinkat! Jag kanske borde råka titta fel flera dagar för att sporra mig själv att gå mer ;)