Oh Happy Day

Jag är så glad, tacksam, stolt och lycklig just nu. Jag kan klara vad som helst och hädanefter kommer allt gå min väg! Det tänker jag se till. För så som jag mår just nu, vill jag alltid må.

Jag tror vi vinner

Jag hejade visserligen på Sarah Dawn Finer i melodifestivalen, men jag gillade vinnarlåten också och tycker att det är en värdig vinnare. Ju mer jag lyssnar på låten, desto bättre tycker jag att den är. Jag tror helt ärligt att vi har en fet chans att vinna hela skiten i år. Låten sticker ut OCH är bra, en ganska svårslagen kombination. Den som lever får se, men kom ihåg vem som sa det först om (när) vi vinner :)

Delrapport, vecka 13

Jag får revidera min Vecka 13-lista. I onsdags efter intervjun åkte jag till Ikea och SKHLM med Hanna, det är det enda sociala jag gjort den här veckan utöver praktik och jobb. Dessutom har det lagts till ytterligare 12 jobbtimmar, på söndag. Det innebär att trippelbokningen jag råkade göra på söndag är löst, för jag måste prioritera jobb framför ett liv just nu. När jag ska hinna sova vet jag inte, känner mig rätt sliten. Det ser ut som att jag fått fler rynkor kring ögonen... Kan man åldras flera år på några månader? Det verkar nästan så i alla fall.

Praktiken har hursomhelst varit bra, har lärt mig massor med nya saker och fått vara med och titta på när de undersökt patienter på den avdelningen jag varit på den här veckan. Nästa vecka blir det nog inte lika mycket flängande, då har jag bara två (eller var det tre?) jobbpass inbokade - varav det första inte är förrän på torsdag. Så söndag (när jag kommer hem vid nio-snåret) till och med onsdag kanske jag kan sova mig lite yngre igen. Jag vill ju inte börja behöva visa leg på bolaget ;) Inte för att jag lär ha anledning att gå dit på ett tag, jag jobbar ju varenda helg och har inte tid att vara social. Det skulle väl vara om jag känner för att ta till flaskan i min ensamhet... :oP Men så lågt ska jag inte sjunka.

Jag klagar inte så mycket egentligen, för just nu är det bara tröttheten som känns jobbig. Jag har inga problem med att flänga mellan olika ställen, så länge jag känner att det finns en mening med att göra det. Och det har ju varit rätt roligt hittills, så jag får se till att det fortsätter i samma stil :) Sen kan det ju vara trevligt om jag hinner vara lite social mellan varven... Men den här veckan fick jag ju en liten tripp till Ikea med syrran, det var trevligt även om jag inte handlade nåt. Och det är bara ett par månader kvar nu. Jag kanske har chans till jobb efter mina intervjuer, det lät ganska lovande. Och jag får tillbaka nästan 10000 på skatten, hurra!! Så hittills har veckan som sagt varit bra, och bara jag får lite mer sömn de närmaste dagarna kommer det fortsätta vara bra!

Vecka 13

Måndag: Praktik 8-15, jobb 16-22
Tisdag: Praktik 7.30-14, anställningsintervju 15.30 (och egentligen en lägenhetsvisning 12.30 men det säger sig ju självt att jag inte hinner)
Onsdag: Praktik 7.30-12, anställningsintervju 13
Torsdag: Praktik 7.30-15, jobb 16-22
Fredag: Praktik 7.30-13, jobb 16-08 (dubbelpass)
Lördag: jetlag + städning
Söndag: socialisera mig lite (om jag orkar)

Det där med att alla ska tycka om en

Den senaste tiden har jag pratat med flera personer, oberoende av varandra, om det här med att vara bekräftelsesökande och att vilja vara omtyckt av allt och alla. Samtalen har inte alltid handlat om samma saker, men de har ändå haft den där gemensamma nämnaren - bekräftelsebehov. Genom de här samtalen har jag kommit fram till att det krävs en del personlig utveckling och mognad för att man inte ska känna sig beroende av andras bekräftelse. För en del verkar det ta väldigt lång tid innan de når det stadiet, om ens någonsin. Jag säger som en av personerna jag pratade med sa: "Visst är det förbannat skönt att inte känna behovet av att vara omtyckt av alla?". Jag skiter fullständigt i om alla jag träffar gillar mig eller inte. De som tycker om mig vet jag att de tycker om mig för den jag är och ingen annan, för jag spelar inga spel och håller inte upp någon falsk fasad. Det är ganska skönt att veta faktiskt.

Dessvärre tror jag att det är ganska ovanligt att folk vågar vara öppna, bjuda på sig själva och släppa på prestigen/stoltheten. Jag undrar bara, varför? Om de bara visste hur befriande det är att inte låtsas, att inte fejka, att bara vara sig själv - med fel och brister och goda såväl som dåliga egenskaper. Tänk vad mycket enklare saker och ting hade varit i vår värld om folk inte var så oroliga för vad andra tyckte och tänkte, om folk sa det de själva kände istället för att säga och göra det de tror förväntas av dem. Därmed inte sagt att man ska sakna all form av social kompetens, men lite självdistans och framförallt självkänsla hade inte skadat.

Men det är inte mitt jobb att utbilda befolkningen. Det överlåter jag till Dr. Phil och andra "säger det som är självklart"-människor :)

Hon är galen

Jag (visar min sönderrivna hand): "Kolla vad fan du har gjort!"
Hon: "Det har jag inte alls!"
Jag: "Det har du ju visst, jag är alldeles röd!"
Hon: "Det är ju bara för att du försvarade dig med händerna!"

Need I say more?

Hadderian haddera listerian listera

HUR:

Svarar du i telefonen: "Ja, det är Saga" eller "Hallå?"
Gör du när du är kär i fel person: Ältar och gråter och undrar varför det alltid händer mig. Sen går det över.
Tycker du om gul-bil-leken: Gissa om jag blev duktigt irriterad på när Hanna skulle hålla på med den jämt och slog mig gul och blå varje gång vi åkte förbi postterminalen i Kalmar...
Mycket pengar har du i plånboken just nu: 20 spänn?
Mycket är klockan: 17.50
Många kontakter har du på msn: Många, har inte räknat.
Spenderar du en regnig dag bäst: Helst så långt från regnet som möjligt. I alla fall under vinterhalvåret.


VEM:

Är ditt 10:e sms ifrån och vad står där?
Stephan: Ser på den nu :) Hur har du det? Kram

Pratar du med på msn just nu? Pratade precis med Erica om att livet vore tråkigt utan låg humor :)
Ringde dig senast? En kvinna angående en anställningsintervju
Pussade dig senast? Om slängpussar räknas så var det Baffe idag :)

Vill du kasta en sten i huvudet på? Ingen, men jag skulle nog smälla till flera om jag fick chansen :oP
Saknar du mest just nu? Mamma
Ska du träffa imorgon? Min klass
Sov du med senast? Harald
Festade du med senast? Oj, det var länge sedan. Det var väl i Lund med gamla Kalmargänget och några till.
Vem fick du senast sms av? Stephan


JA- OCH NEJ-FRÅGOR:

Cyklat utan händerna: Ja, det var jag proffs på en gång i tiden när jag fortfarande hade en cykel
Gråtit en hel natt: Nej, men säkert en hel kväll.
Druckit så du spytt: Ja, fy fan. Från klockan 21 till klockan 6 på morgonen. Tentaslaskande studenter+fyllekortspel+Explorer=usel kombination
Åkt vattenskidor: Nej, men hoppat fallskärm. Det är coolare ;)
Åkt rullstol: Ja, när jag slussades runt på sjukhuset med ett ben som såg ut som att det hade två vader - en där fram och en där bak.
Gjort en bakåtkullerbytta: Det vet jag faktiskt inte. Kanske när jag var ung och dum och aningen vigare än vad jag är idag.
Köpt lösgodis för över 50 kr: Ja, men det var vääääldigt länge sedan. Det var nog innan jag slutade med lösgodis för en herrans massa år sedan (nu äter jag sånt igen, men inte alls lika ofta).
Haft träningsvärk: Ja, men det var också väääääldigt länge sedan. Tyvärr.
Önskat att du var det andra könet: Ja, bara för att känna hur det känns att runka (jag snor Ramonas svar, för det är ju faktiskt sant)
Sett din kompis i rosa kanindräkt: Nä. En massa andra kostymer och utklädnader däremot.

Det löser sig alltid

Mamma brukar säga att det alltid ordnar sig, på något sätt. Och mamma har alltid rätt. Min dag har varit usel på många sätt. Jag har varit trött, illamående, haft ångest och varit på allmänt dåligt humör. Men just innan idag gick över till imorgon fick jag anledning att le igen. Orosklumpen är borta för ett tag i alla fall. Det lönar sig att tänka positivt och att intala mig själv att jag inte ska ta mer skit. Nu är det min tur att må bra och ha det drägligt. Så det så!

Dagens deal

Är du rik och har lite pengar över? Vad bra, då kan du låna ut lite till mig! I utbyte mot några tusen får du massage, middagar och mitt eminenta sällskap (samt "någorlunda valfria" tjänster) - plus ett löfte om att få tillbaka pengarna så snart jag möjlighet att betala tillbaka. Låter väl inte så illa?

Omvärdering av kk-principer?

Jag har provat på det där med att vara kk. Det funkar till en viss punkt, sedan kommer alltid något i vägen. Den ena får känslor, men inte den andra. Eller så inser man att sexet kanske inte är så bra, trots allt. Och varför ska man då vara kk? Finns det okomplicerade kk-förhållanden?

Om det finns det är jag beredd att omvärdera mina principer. Jag har insett att mitt liv är alldeles för ostrukturerat för att jag ska ha tid och energi att vårda ett riktigt förhållande. Men fy fan vad tråkigt det är att leva i celibat, utan att ens få smaka på det goda i ett förhållande. Tänk om det fanns kk-förhållanden som funkade... Där man träffades när man kände för det, gjorde sådant som par gör, men utan att ha några krav eller förpliktelser gentemot varandra. Inget klagande om vem som städar mest eller gnäll över vem som tog den sista mjölken utan att köpa mer. Inga söndagsgräl. Ingen söndagsångest.

Men det är ändå så sjukt mycket som ska funka i ett kk-förhållande. Man måste vara attraherade av varandra, gärna mer än fysiskt så att man får utbyte även utanför sängen (eller var man nu föredrar att utöva sina fysiska akter). Man måste tycka precis lagom mycket om varandra, vare sig för mycket eller för lite. Man måste komma överens om ground rules, typ om det är okej att vara kk med flera eller inte, hur och när man ska ses, hur ofta man ska ses och så vidare.

Den stora frågan är, är det värt det? Om ingen är redo för ett förhållande under tiden som man är kk, men att någon eller båda blir det under tiden - vad fan händer då? Hur dumpar man en kk? Kan man fortsätta vara bara vänner när man "slutar" vara kk med varandra?

Vad tycker du?

Det finns inget annat sätt

The only way to get rid of a shadow is to turn off the lights, to stop running from the darkness and face what you fear. Head on.

Vänskap

Förra månaden fick jag ju ett ryck och ville visa alla mina vänner att jag uppskattar dem. Såhär i efterhand kan man ju tolka det som pms-humörsvängningar ;) Hursomhelst har jag funderat en hel del på det där med vänskap sedan dess. Hur ska en riktig vän vara egentligen? Och hur definierar man egentligen vänskap? En vän för mig är någon som bryr sig, som engagerar sig. Det behöver inte handla om att man ses och hörs jämt, men man ska ha en underförstådd överenskommelse som grundar sig på att båda vet om att det är okej att ringa varandra mitt i natten om det är något. Man ska veta att den andra inte dömer en, att man kan vara sig själv i alla lägen - såväl bra som dåliga. Man ska kunna vara öppen och ärlig, och man ska visa respekt och omtanke för varandra.

Det finns folk som kallat mig för sin vän utan att jag förstått varför. När jag funderat på det närmare har jag insett att jag kanske är deras vän, men att de inte direkt är mina. Kan jag vara mig själv till hundra procent i den personen närvaro? Kan jag anförtro den personen mina innersta tankar och känslor? Vill jag det? I några fall har jag insett att den så kallade vänskapen är ganska ensidig. Det måste kännas skönt att ha någon i sin närhet som inte dömer, någon som accepterar en för den man är. Men när det förväntas åt andra hållet, då är det inte lika roligt längre. När man plötsligt inser att man måste ge lite för att ta, då backar man. Såna personer är inte riktiga vänner. De kan säga det hur mycket de vill, att de uppskattar mig som vän, att de värdesätter vår relation och att de respekterar mig. Men när orden inte matchar handlingarna står det ganska klart att det bara är tomma ord.

Jag ringer inte mina vänner dagligen. Jag smsar inte, skriver inte på msn, eller ens besöker dem varje dag. Det betyder inte att jag inte bryr mig om dem, för det gör jag. Jag hoppas att de som jag ser som mina vänner uppskattar mig och inte tror att jag säger tomma ord jag inte menar. För så som jag känner och har känt för vissa människor som jag trodde var mina vänner men som inte var det trots allt, så vill inte jag att mina vänner ska känna för mig. Jag vill inte att de ska tänka på mig med förakt och tänka att jag är falsk, att jag inte menar något av det jag säger och att jag inte bryr mig. För det är så jag tänker om vissa som påstår att jag är deras vän, men som beter sig som att det inte är ömsesidigt. Det är inte vänskap att känna och tänka så.

Nöden har ingen lag

Idag tog jag beslutet att sälja min vackra kult-cykel Minty. Annonsen hann ligga inne i ett par minuter innan en kvinna ringde och visade sitt intresse (sedan formligen drällde mejlen in från andra). Först ville hon pruta ner priset, men det kunde hon ju drömma om. För det första behöver jag pengarna, för det andra var det ett i mitt tycke skäligt pris för en så fin cykel. Hon ville komma och titta på den innan hon bestämde sig, och redan när hon kastade första blicken på min älskade cykel visste jag att hon var såld. Precis som jag var. Jävla bajs vad jag kommer sakna den där cykeln. Men just nu behöver jag pengarna mer. Och jag tror att den där kvinnan kommer ta väl hand om Minty. Det är bäst för henne. (inte för att jag tror att jag kommer få några uppdateringar, men i alla fall...)

Moving on

Dreaming, hoping for another try
I've been looking, searching deeper down inside
And if I lose my way I'll find another road
'Cause I can make a change on my own

I'm moving on and I'm gonna get stronger now
And nothing will break me down
I will not give in to doubt
Those days are gone
I can be who I wanna be
And start living my life for me
I believe that finally I'm moving on

Something, somewhere that I long to find
I am learning slowly one day at a time
That if I lose and fail I'll be fine

I'm moving on and I'm gonna get stronger now
And nothing will break me down
I will not give in to doubt
Those days are gone
I can be who I wanna be
And start living my life for me
'Cause I believe that finally I'm moving on

To a brighter dawn
I gotta take the fight
I can make it right

I'm moving on
Nothing will break me down
I will not give in to doubt
Those days are gone
I can be who I wanna be
And start living my life for me
I believe that finally I'm moving on
Yes I'm moving on
I'm moving on

Returnera stöldgods till en kändis

Idag ska jag posta ett brev till en kändis, med en diskett jag snodde från vederbörande för fem år sedan. Det var inte meningen, och därför tänker jag återlämna stöldgodset med omedelbar verkan. Kanske är det därför jag haft sån otur, för att min karma tycker att det var förkastligt att stjäla en diskett så där. Men jag ska återgälda min synd och jag hoppas att gudarna är nådiga mot mig i fortsättningen. Förlåt mig, det ska inte upprepas!

Jag har förvandlats till en schlagerfjolla

För att spinna vidare på förra inlägget (eller snarare musikvideon i den), så måste jag säga att det är katastrof att Sarah Dawn Finer inte gick direkt till final i gårdagens melodifestival. Det var den i särklass bästa låten i hela festivalpatrasket. Har aldrig brytt mig om att rösta i delfinalerna, förrän igår. Det hjälpte ju inte särskilt mycket... Något jag brytt mig ännu mindre om är att titta på Andra chansen, men den här gången, då jäklar - Sarah Dawn Finer till final (och till Moskva)!!