Det finns folk med FÖR mycket pengar

Kunde de inte köpa en ny labradorvalp och gett de där drygt 990000 återstående kronorna till mig istället? De svältande barnen i Afrika hade också kunnat få en liten slant.

Money money money

Det här är den första helt lediga helgen jag har sedan november. Samtidigt som det känns obeskrivligt skönt har jag ångest för alla pengar jag inte tjänar som jag hade kunnat tjäna. Jävla bajs vad jag hatar att vara fattig. Det har kommit in bidrag till välgörande ändamål på mitt konto och tack vare det är åtminstone hyran betald den här månaden (tack så mycket!). Men det ekar fortfarande hemskt tomt på mitt stackars SEB-konto 5613 (clearing-nr) 00 990 29. Jag tigger inte, jag bara påtalar faktum och publicerar mitt kontonummer ifall någon skulle vara nyfiken på hur det ser ut... :oP Äh, skitsamma. Jag har redan sjunkit så lågt i mina dagar, så om jag kan tjäna några kronor på att sjunka lite lägre ändå är det väl ingen katastrof. Som grädde på moset har jag blivit förkyld, som om min kropp gått och väntat på att jag ska vara ledig några dagar i följd.

Dagens låt:



I work all night, I work all day, to pay the bills I have to pay
Ain't it sad
And still there never seems to be a single penny left for me
That's too bad
In my dreams I have a plan
If I got me a wealthy man
I wouldn't have to work at all, I'd fool around and have a ball

Money, money, money
Must be funny
In the rich man's world
Money, money, money
Always sunny
In the rich man's world
Aha-ahaaa
All the things I could do
If I had a little money
It's a rich man's world

A man like that is hard to find but I can't get him off my mind
Ain't it sad
And if he happens to be free I bet he wouldn't fancy me
That's too bad
So I must leave, I'll have to go
To Las Vegas or Monaco
And win a fortune in a game, my life will never be the same

Money, money, money
Must be funny
In the rich man's world
Money, money, money
Always sunny
In the rich man's world
Aha-ahaaa
All the things I could do
If I had a little money
It's a rich man's world

Money, money, money
Must be funny
In the rich man's world
Money, money, money
Always sunny
In the rich man's world
Aha-ahaaa
All the things I could do
If I had a little money
It's a rich man's world

It's a rich man's world

Googles "rättstavning"

Jag stör mig som fan på Googles rättstavning. Den uppmuntrar till särskrivningar och rödmarkerar fullt rättstavade ord. I föregående mening tycker Google att jag ska skriva "rätt stavade". I ett mejl jag skrev skulle det enligt Google stå "väg beskrivningen". Jävla skitprogram (eller "skit program" som fanskapet ("fans kapet") vill att det ska stå)! Och jag vet inte hur man tar bort det heller. Är för trött för att orka rota i det just nu. Halleluja för den första hellediga helgen sedan november!

P.S. Det kan vara Firefox som är boven i dramat, isåfall får Google förlåta mig. Irriterande är det i vilket fall som helst.

Dagens citat

Baffe har hittat en dubbelgångare till henne på nätet. Hon heter likadant, verkar leva ett likadant liv och hennes kompisar har till och med frågat henne varför hon startat en blogg utan att säga något om den till dem. Hon visade den där bloggen för mig och jag kommenterade något som Baffe2 skrivit om att hon bara var 25 % kurd. "Min" Baffes kommentar på det var: "Alltså, det är bara nåt hon skriver för att vara ironisk, att hon är 75 % försvenskad. Bafraw är typ det kurdaste kurd-kurd-namnet man kan ha!". Hahahaha!

Listpremiär

Första listan för i år. Snodd såklart.

Brukar du komma i tid: Ja, oftast i alla fall.
Vad hade du i din mun senast: Nypressad apelsinjuice.
När mår du bra: När saker och ting funkar som de ska, när jag inte behöver oroa mig för pengar och när det inte finns något att grubbla över
När blev du fotad senast: Vet inte, faktiskt. Nyår?
Hur känner du dig nu: Trött.
Kan du laga mat: Ja, och jag har inte dödat någon hittills.
Vad pluggar du: Till medicinsk sekreterare, med förhoppning om att kunna kombinera det med journalistik på något sätt.
Vad tycker du om fötter: Mina är envist torra fast jag både filar och smörjer in dem ofta.
Är du smart: Smartare än många, men det är inte alltid jag utnyttjar potentialen ;)
Vad har du på dig: Mörka jeans, svart tröja, omatchade underkläder (svart BH, vita trosor och rosa-cerise strumpor :D)
Är du aktiv i skolan: Inte enligt min engelsklärare som jag hade utvecklingssamtal med idag.
Vad saknar du: Pengar.
När och varför grät du senast: Förmodligen när jag tittade på Grey's Anatomy senast :) Sen har jag väl fällt en del frustrationstårar den senaste tiden, men inte särskilt många (det löser inga problem, men lättar på trycket).
Var det pinsamt att svara på det: Gråter gör väl alla, och de som inte gör det måste må jävligt dåligt innerst inne.
Hade du en bra kväll igår: Den var väl okej.
Din favoritdryck på morgonen: Berocca.
Vad ska du göra i sommar: Jobba arslet av mig förmodligen. Det lär nog inte bli någon jordenruntresa i år :)
Är du nöjd med ditt liv: Det kunde ha varit värre, men det kunde ha varit betydligt bättre också.
Vad vill du jobba som: Varför inte som medicinsk redaktör?
Har du tråkigt just nu: Nej, jag fyller ju i den här roliga listan :oP
Vad gör livet värt att leva: Kärlek!
Vad i livet ångrar du: Man ska inte ångra saker man gjort, bara sånt man inte gjort. Jag ångrar att jag inte tagit för mig mer.
Är du musikalisk: Jag kan sjunga rent i alla fall.
Vad lyssnar du på för musik: Just nu rullar Sia ganska mycket i Spotify.
Kategoriserar du dig själv i någon stil: Konstig, egen, inte som andra :oP Ibland som en tråkig en-i-mängden-människa. Paradoxal.
Är du bortskämd: Förmodligen mer än vad jag tror :)
Är du trött: Ja
Vad gör du imorgon: Går i skolan och jobbar.

Din första...
Operation: Har aldrig opererats, om inte biopsier räknas (livmoderhalsen, tunntarmen och tjocktarmen - riktigt najs procedurer... inte).
Första piercingen: Öronen när jag var 14.
Första bästa vän: Liisa
Första priset: Jag vann typ andra pris i en legotävling på en finlandsbåt en gång när jag var liten.
Första sporten du började på: Simskola. Jag ville bli elitsimmare :)
Första husdjuret: Katten Blixten.
Första semestern: Den första jag kommer ihåg var när vi åkte båt till Finland och tillbringade en varm sommar hos släktingar i Lahtis och Salonsaari. Jag var väl runt fyra år då.
Första konserten: När jag plankade in på Emmaboda-festivalen (som på den tiden fortfarande hette Rasslebygdsfestivalen) när jag var 16 eller nåt. Eller nej, förresten. Det var Carola på Parken Zoo när jag var 9-10 nånting.

Favoriter...
Filmer: Eternal Sunshine of the Spotless Mind.
Tvprogram: Jag kollar nästan aldrig på tv, men när jag gör det blir det mest töntiga komediserier och fredagsnöjesprogram.
Musik: Sia.
Drink: Sötsyrliga drinkar.
Sport: Kan vara rätt kul att titta på konståkning. Utövandet är jag inte så aktiv inom, dessvärre.
Plagg: En brunvitrandig L.O.G.G.-tröja som är så sliten att jag borde kassera den.
Skola: Inte den jag går på i alla fall.
Bok: Martina Haag-böcker för att de får mig att skratta och för att det är typ såna böcker jag kommer mig för att läsa nuförtiden.

Just nu...
Äter du: Ingenting.
Dricker du: Apelsinjuice.
Ska du: Plocka i ordning tvätten och gå till tvättstugan.
Lyssnar du på: Smattrandet från tangenterna.

Att önska sig rikedom

Om någon säger åt mig att önska något, vet ni vad jag önskar då först av allt? Guld och rikedomar och evigt bannlyst fattigdom, kan man tro. Men det är inte det jag önskar mig mest av allt. Även om det ser piss ut på ekonomifronten och jag måste vända och vrida på varenda slant och tigga för att få det att gå ihop, så är inte det första jag önskar mig pengar. Det allra första jag önskar mig är att träffa någon att älska och bli älskad av - med ömsesidig respekt, tillit och beundran. Jag skulle lätt välja bort ett liv i överflöd om jag visste att jag var älskad och kände likadant för den personen.

Jag är inte desperat och jag ser inte singelskapet som ett stort hot om ensamhet. Men jag längtar efter någon att dela vardagen med, någon att komma hem till, någon att skämma bort och någon att hålla om. Någon att bråka om diskning och städning med, någon att retas med och bli vansinnig på för att han vet vilka knappar han ska trycka på för att få mig ur spel. Någon att storhandla med och laga mat med. Någon att prata, skratta och gråta med. Någon att sakna och skicka fåniga sms till när han inte är hemma. Någon som vill ha mig precis som jag är, operfekt och med skavanker. Någon som jag älskar precis som den han är, med egenheter och egenskaper jag inte kunnat föreställa mig att jag skulle falla för. Någon jag skulle kunna leva med i ett skjul i skogen, bara vi var tillsammans. Då skulle jag vara rikast i världen, rikare än vad pengar någonsin hade kunnat göra mig.

Dagens hjälte - Ylva

När jag slängde ut mitt kontonummer i offentlighetens ljus här i bloggen väntade jag mig inga insättningar. Jag var desperat och kalla det ett socialt experiment om ni vill. Men två personer har hittills hörsammat min bön, och det värmer mitt hjärta. Det spelar ingen roll hur små eller stora summorna är, att ni vill hjälpa till på det mest konkreta sätt som går är en gest av ren medmänsklighet. Om jag kan göra något liknande för er i framtiden så är jag den första som sträcker ut en hand. Tack!

(Nummer ett som donerade pengar offentliggör jag om personen själv vill det)

Flera i-landsproblem

Jag blir så jävla less på CSN. Jag har inga pengar att betala till dem förrän tidigast i juni. Kan de inte fatta det? Jag får ju inget jävla studiemedel resten av utbildningen och jag har inte någon annan tillförlitlig inkomst heller - så hur i helvete hade de tänkt att jag ska kunna betala tillbaka det där förbannade tilläggslånet som jag tjänade 560 kr för lite för att få?????

De säger att det inte finns några fattiga i Sverige. My ass. Jag har kanske tak över huvudet, men hur länge till? Och mat på bordet kan jag inte direkt säga att jag har. Och inte fan har jag något jag kan sälja (utom datorn, men den behöver jag ju för fan för att kunna söka jobb). Jag har ingen jag kan fråga om pengar, i min enfald tänkte jag att jag kan försöka som alla andra gör när de hamnar i ekonomisk knipa - jag bad min pappa om pengar. Jag fick 500 kr, det var vad han kunde avvara. Det räcker inte särskilt långt. Visst, det hjälpte väl lite och jag säger inte att jag är otacksam. Men kom igen, jag behöver bra mycket mer än 500 kr. Jag har redan lånat sjukt mycket pengar av vänner, och någon bank finns det inte som skulle vilja hjälpa mig i det här läget.

Jag hatar mitt liv. Ibland ser jag verkligen ingen mening med att kämpa vidare. Vad hjälper det om jag ser till att få mina räkningar uppskjutna, när det är just det de blir - uppskjutna. De försvinner inte någonstans. Jag kan kanske hitta någonstans billigare att bo, vara inneboende ett tag. Men ska jag då säga upp min lägenhet och sen flacka runt utan någon fast punkt igen? Och vem vill hyra min lägenhet i andra hand? 3900 i grundhyra plus möbler, el och bredband blir en hel del och det är nog inte många som vill betala närmare 5000 för 28 kvadrat i Haninge.

Jag vet att jag tjatar, men det här är vad som upptar mitt liv just nu. Mitt så kallade liv. Jag kommer snart att vara bostadslös, arbetslös och ha skulder hos kronofogden. Kan man vara positiv i det läget?

Dagens i-landsproblem

Sedan ett tag tillbaka har jag lovordat Spotify och dess blotta existens. Det faktum att alla låtar jag vill höra på inte finns att hitta i gratisversionen spelar ingen roll. Det är ju för fan gratis, så man tar det man får! Mer genialisk tjänst får man leta efter. Det tyckte jag i alla fall fram tills för cirka tio minuter sedan. Då försvann min enda spellista. Eller enda och enda. Har fått en skickad till mig också, och trots att jag tagit bort den finns den kvar. Men min egen spellista bara försvann. Mitt i en låt så dog den. Jag har loggat ut och loggat in igen, försökt uppdatera och gud vet allt. Men den är borta! Det är väl bara att börja samla låtar till en ny lista. Suck. Försvinner den igen är jag dock beredd att ta tillbaka allt bra jag någonsin sagt om Spotify!

P.S. Bara för det så är den tillbaka. Så nu tycker jag om Spotify igen.

Jag har sålt mig själv

Två kunder har visat intresse för att köpa mig. På väldigt olika sätt. Den ena är Harald som i utbyte mot mitt eminenta sällskap (och dåliga förlorarskap i Guitar Hero) bjuder på mat och dryck på fredag. Den andra kunden är Karolinska Universitetssjukhuset som vill forska på min kropp. För detta utgår ersättning i form av pengar, och jag kommer dessutom förhoppningsvis gå ner i vikt på kuppen.

Det var en tredje person som ville ha rumpmassage men vi enades aldrig om något pris, så hittills är det som sagt bara två kunder. Fler som är intresserade av att köpa mig? Ta en kölapp och hoppas på det bästa :)

Jag är till salu

Jag ska sälja mig själv, har jag kommit fram till. Har inget annat värt att sälja, så varför inte. Få nu inga konstiga bilder i huvudet! Jag menar att jag vill sälja mig själv i utbyte mot något annat. Jag får en massa pengar och lovar att stå till tjänst med vad du än vill ha mig till: städning, matlagning, tvättning, sällskap, hundrastare, målare, hemmafixare, inredare, shoppingassistent- you name it. Kom med ett förslag så diskuterar vi priset :oP

So much to do, so little time (and desire)

Det är när jag har som mest att göra som jag vill göra allt det där andra jag aldrig kommer mig för att göra när jag faktiskt har tid. Hängde ni med i den långa meningen? Jag har sjukt mycket saker jag både måste och vill göra just nu. Några måsten är städa, dra i fler lösning-på-den-ekonomiska-krisen-trådar, diska, göra skoluppgifter och tusen andra saker. Saker jag vill göra är skriva på boken, träffa vänner (slå två flugor i en smäll genom att bjuda in någon så att jag måste städa?), göra om hemma (byta gardiner och kuddfodral i soffan åtminstone) och en massa andra projekt som jag skjuter upp eller inte har tid att göra.

Jag behöver ett gäng sparkar i röven. Vill du stå till tjänst, så hör av dig! Det är för övrigt fortfarande välkommet med insättningar på tidigare nämnda bankkonto... :oP

Kan man pantsätta en cykel?

Som jag skrivit om tidigare brukar jag döpa mina cyklar och den senaste i raden heter Minty. Det är en gammal mintgrön mormorscykel som jag köpte efter att jag sålt Röda Faran. Ända sedan Gamla Bettan blev stulen i Kalmar, för fem-sex år sedan har jag letat efter en tantcykel som kunde ersätta den stulna. Det har blivit många cyklar genom åren, för att jag inte hittat Cykeln med stort C, vare sig bland fabriksnya cyklar eller bättre begagnade. Men Minty kan vara en god kandidat.

Och nu står jag i valet och kvalet om jag ska sälja cykeln eller inte. Jag har skrivit klart annonsen, det är bara betalningen som återstår. Men det tar emot att trycka på Betala-knappen. Jag behöver pengarna, men behöver jag dem SÅ mycket? Dessvärre gör jag nog det. Men jag vet att om jag säljer cykeln kommer det dröja flera år igen innan jag hittar en cykel jag verkligen älskar. Så min undran är, kan man pantsätta en gammal skruttig cykel? Jag får pengar för den, men behöver inte sälja den och jag är garanterad att få tillbaka den när jag har råd att betala det jag fick för den - det hade varit kalas.

Fan för CSN och fan för att vara fattig. Fan för mitt liv.

Vackra Minty

Intressant vs. menlöst

Jag har fått en intressant insättning på mitt konto, 54.90 i "Partistöd" . Har inte en aning om var pengarna kommer ifrån, men om det är från någon givmild själ som råkat läsa min blogg är det bara att tacka och buga. Om det är från Miljöpartiet (som mina sympatier vilar hos), behöver de inte muta mig (men jag tackar inte nej till mer i partistöd) men om det är från något annat parti kan jag bara säga att högre mutor än så får de allt komma med om de vill ha min röst i ett förestående val :)

(För mer partistöd är kontonumret oförändrat: SEB-konto: 5613 (clearing nr) 00 990 29 ;oP)

Jag trodde det var slut på menlösa kurser i min utbildning, men uppenbarligen hade jag fel. Förkortningen på schemat är ORAL och den närmaste association som dyker upp hos mig är mundiarré (ordbajs i ordets rätta bemärkelse), inte Organisation och Arbetsledning eller vad det nu står för. Kan man ta det som något annat än ett skämt när en kurs i organisationslära är ett enda virrvarr av två tanter som badar i suddiga OH-bilder?

Pengar gör ingen lycklig

De som säger så har aldrig varit utan pengar. Men om dina pengar nu gör dig så olycklig, sätt in lite på mitt SEB-konto: 5613 (clearing nr) 00 990 29. Tack!

Att ingen kommer att sätta in några pengar ändå har ingen betydelse. Det skadar väl inte att försöka.

I Will Fall

Idag är en dag när jag inte alls känner den där kämpaviljan, när jag bara har lust att lägga mig ner och dö. Eller åtminstone luta mig mot någon som är starkare, någon som kan ta hand om mig och min skit och låta mig bara vara en liten stund. Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till. Kommer jag att orka ett halvår? Det låter inte som länge, men januari har knappt börjat och jag känner mig redan slutkörd. Och tänk om jag inte får jobb så jag klarar mig? Det är jobbigt att försöka klamra sig fast vid ett hopp som ter sig allt mindre för varje dag. I sådana här lägen klarar jag inte minsta lilla motgång, och givetvis kommer de som ett brev på posten - motgång efter motgång. Ge mig styrka, någon.

I Will Not Fall

Jag är fortfarande less och funderar på hur det ska lösa sig med saker och ting. Men jag har gett mig fan på att det SKA gå. Har sökt några jobb, både tänkta som extrajobb och om det skiter sig - heltidsjobb. Jag får väl ta studieuppehåll i värsta fall, eller försöka få till en deal med skolan om att plugga det sista på distans samtidigt som jag jobbar. På nåt sätt ska det fanimej gå i alla fall.

Hoppas ni gillar min nya bloggrubrik och mitt självporträtt. Det får mig att skratta i alla fall, och skratta Murphy i ansiktet är den bästa medicinen :)

Jag blir så jävla less

Jag kan skönja slutet på utbildningen, det är bara ett halvår kvar. Så nära. Och nu måste jag förmodligen hoppa av. Varför ansökte jag om det där jävla tilläggslånet, som är skulden till hela jävla skiten? Varför började jag plugga överhuvudtaget? Varför la jag mig inte bara ner och dog för ett år sedan? Jag kan lika gärna göra det nu.

Folk förstår inte hur jävla fucked up det är. När jag säger att jag inte har råd att träffas för fika, när jag inte ens har råd att ta mig in till stan, så frågar de varför jag inte frågar mina föräldrar om pengar. Jösses!! Att jag inte tänkt tanken själv, fy faan vad korkad jag är! Bäst att svälja stoltheten och komma krypandes och tigga pengar. Mamsen och pappsen finns alltid där och kan rädda mig ur min ekonomiska knipa! NEJ, det gör de inte. Kan folk inte fatta att när jag säger att jag inte har pengar, så har jag INGA pengar. Jag har ingenstans att vända mig, jag har inga aktier att sälja, det finns inget jag kan göra. Utom att jobba mer och bli än mer uttröttad och undra vad fan livet går ut på egentligen.

Varför kan ingenting gå lätt för en gångs skull? Jag hatar mitt liv. Jag hatar det. Jag hatar det så mycket att jag kan spy rätt ut. Och det skulle inte hjälpa ett jävla skit ändå. Tänk positivt själv, om du tror att det hjälper. FUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUCK!!!!!!!!

Straffet för att städa

När jag äntligen får arslet ur och börjar städa, vad händer då? Jo, jag hittar ett papper från CSN som jag inte läst igenom ordentligt. Där står det att jag inte får något studiemedel överhuvudtaget den sista terminen om jag inte betalar minst ett av mina två återkrav på nästan 9000. Kul. Verkligen. Var ska jag hitta de pengarna? Och om jag mot förmodan hade kommit över så mycket hade jag väl för faan inte ens behövt CSN:s sketna studiemedel? Det är bara att söka jobb och hoppas att jag får ett. I värsta fall får jag väl ta ett studieuppehåll sista terminen och försöka hitta ett heltidsjobb i den rådande konjunkturen. Hurra, jag älskar mitt liv!

Har du googlat på mig och kommit till min blogg?

Alla googlar på folk de en gång i tiden känt men av olika anledningar tappat kontakten med. Eller hur? Jag undrar hur många som har googlat på mig? Och av vilka anledningar? Tänk om det fanns någon som var hemligt förälskad i mig, som kom att tänka på mig en dag och bestämde sig för att googla på mig? Okej, risken är väl inte så stor. Men tänk om.

Om du råkar vara en sån person som läser min blogg i smyg, ge dig till känna vetja! Jag lovar att bli smickrad :) Om du inte vågar göra det i en publik kommentar, mejla mig på fornamn.efternamn@gmail.com. Kom ihåg att r kommer före h i mitt efternamn, inte tvärtom.

Nyårslöften

För att inte riskera att "glömma bort" mina riktlinjer inför det nya året tänkte jag skriva ner dem. Det är inget som är hugget i sten och saker och ting kan ändras längre fram, men jag har i alla fall några utgångspunkter som jag hoppas kommer att löpa som en röd tråd genom 2009:

1. Jobba på mig själv, såväl psykiskt som fysiskt.
Jag har satt ett viktmål på -30 kg, men det är egentligen inte viktnedgången som är det viktiga utan vägen till minskat midjemått. Jag måste få in rutiner på träning och matvanor samt se över min självbild. Jag ska respektera min kropp mer, vara tacksam för den. Jag ska fokusera på det som är positivt, framför det som är negativt. Varje dag ska jag komma på en sak som är bra med mig. Det kan vara både fysiska och personliga egenskaper. Idag till exempel är jag glad över att min ansiktshy verkar ha hittat balans efter flera månaders kamp mot finnar, blemmor, torra och feta partier om vartannat. Nu har jag inte en enda finne och hyn är len som en persika. Imorgon ska jag hitta något annat att vara nöjd med.

2. Kämpa den sista terminen som är kvar av utbildningen
Min ekonomi kommer att vara skit, men jag ska göra mitt bästa för att se till att hålla mig över ytan så att jag orkar kämpa det sista halvåret. Jag ska fixa bra betyg och göra en bra praktik, så att jag har alla chanser till jobb när utbildningen är slut. Trots lågkonjunktur.

3. Bli mer ekonomisk
Jag ska försöka se till att jag får jobba så mycket som möjligt fram till sommaren, så att jag har marginaler att ta av om det behövs. När jag har jobb ska jag se till att bli skuldfri så snart som möjligt, skapa mig en trygg ekonomisk grund att stå på. Och så ska jag börja pensionsspara! Vem fan vet om jag lever om 40 år när det är dags, men om jag gör det är det lika bra att redan nu se till att jag kan ha roligt de år som är kvar när jag inte behöver jobba för brödfödan längre. Jag ska dessutom se till att skära ner på alla onödiga kostnader.

4. Bli mer ordningsam
Jag ska städa oftare. Och diska varje dag! Hålla reda på mina papper, och skaffa bättre förvaringsmöjligheter.

5. Lyssna mer på magkänslan
Den här punkten hör lite ihop med punkt ett, men förtjänar ett eget omnämnande. Egentligen menar jag inte så mycket med att lyssna på magkänslan, utan mer på att inte försätta mig i situationer jag redan på förhand vet att de kommer att få mig att må dåligt. Jag ska fokusera på nuet - framtiden om jag måste, men absolut inte det förflutna!

***

Sådär. Punkterna går att forma efter behov och tillvägagångssätten likaså, men grunden är bestående: Jag ska göra allt jag kan för att må bra genom att fokusera på det som är gott och utgå ifrån det. Så nu gör jag som Johanna föreslog, skålar för att 2009 ska bli mitt (och ert) år!

Crappy New Year?

Jag vill känna framtidstro och hopp inför det nya året, men jag känner bara ångest. Det närmaste halvåret måste jag jobba som en tok för att få studentekonomihelvetet att gå ihop. Och sen? Tänk om jag inte får jobb efter utbildningen. Då sitter jag där med skulder upp över öronen i lågkonjunkturens Sverige.

Nej, jag ser inte särskilt ljust på framtiden just nu. Jävla bajs. Jag är trött på att kämpa i motvind, kan inte saker och ting gå min väg för en gång skull?